Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 1

gen, (man må hölja den i den tåtaste slåjs eller ej), alltid förblifver sanning; slutliger vandrade han på andras vågar, och fårstod icke att bana sig en egen. På vackra håstar och i pråktiga vagnar nårmade han sig liknöjd mer och mer till asgrunden; ty på fyra år förslösade han hvad fadren, öfverste SaintLeon, behöft trettio års årofull redlighet att samla för sin sons framtid. Stundom hånde det vål, att han kastade en blick tillbaka, ty hans ursprungliga natur var ådel; men han hade icke mod eller kan ske styrka att stanna på branten; han byggde sig luftslott, som alla dåraktiga hufvuden och oroliga hjernor göra; hon såg en... två . tre rika arstagerskor för sina fötter, och han, med cigarren i mun, kokett vridande sina mustascher, tvekade om han skulle låta smida sitt kära oberoende i bojor, men för att åtminstone en gång var förnuftig, beståmde han sig för en. Ack! sköna, bekymmerlösa och gyllene drömmar ! Tjusande framtid för alla dem som ingen sådan hafva, och som vilja inympa sitt lif i tanken på en annan! Den olycksfalla dagen inbröt: alla godsen voro sålda på förhand, och penningarne på en slump kastade uti dårskapernas steeplechase. Nu kommo procentare, ruineradt folks sista tilllygt: med procentarne skulder, derpå bry