Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 september 1850, sida 1

Litteratur. ZELNOQQNTOL KTPOIT ANABALIL. Text med Anmårkningar, Charta och Ordbok, utgifven af I. Melander. Wezjö 1850, hos J. P. Lönnegren. På Z. Haggströms förlag. 8:o. Sid. 214, XXXI och 192. Sverige kan, tyvärr, icke berömma sig. af att ega någon egentlig filologisk litteratur. Sä mycket mera skål år det att såtta vårde på de enstaka bemödanden, som göras för att fylla denna brist. Menniskor finnas visserligen, hvilka anse studerandet af den klassiska litteraturen såsom rentaf onyttigt, för att icke såga skadligt. Dessa torde i allmånhet kunna affårdas med det latinska ordspråket: vignoti nulla cupido; ty den, som icke grundligt och vål kånner en sak, kan ej gerna vara kompetent att vitsorda denna saks egentliga vårde. Men å andra sidan gifves det också personer, som påstå klassicitetens studium vara, snart sagdt, allt och de öfriga disciplinerna således intet, samt att ingen högre bildning i allmänhet år möjlig utom filologien. Vi gifva ingendera af dessa partier rått. Vi tro, att man visserligen ofta kan, men icke, att man derför bör såtta de filologiska insigterna åsido. Den grundliga kånnedomen af de klassiska språken år i många hånseenden af utmårkt nytta. Dessa språk åro icke blott i sig sjelfva förträssliga bildningsmedel, utan öppna åfven ingångarna till en litteratur, full af outtömliga skatter. Särdeles gåller detta om det klangfulla och rika grekiska språket. Forntidens mest bildade folk talade och sjöng på ett språk, som aldrig saknar former åfven får framstållningens allrafinaste nyanseringar; troget, som klådningen fåst uppå den badande flickan, låter det kånslorna ses, röjer det tankarnas våxt. Utgifvaren af förevarande arbete, hr Melander, har redan förut genom sin edition. af Pla tons Symposion gjort sig fördelaktigt känd. Han har nu ån mera stadgat sitt rykte. Tertkritiken, silologens pråfvosten, år noggrant ge