tressanta förhandlingar angående nedsättning på tullen å svenskt jern i Frankrike. jEn tidning från Bordeaux i sydvestra delen i I Frankrike innehåller beråttelsen om en öfrlåggning inför departementalrådet derstådes, rande frägan om nedsåttning af införseltulå svenskt jern, hvilken berättelse synes s af tvenne skål förtjena i samandrag medas åt den svenska allmånheten. Det ena att den åzigt som visat sig öfvervågande tillsället öppnar en angenäm utsigt till en nskad tull på en af vårt lands vigtigaste exrtartiklar; någonting som långe varit Onskadt rstädes och som man vid våra riksdagar till h med visat sig hugad att i reciprocitetsg befråmja medelst en nedsåttning i införsstullen på de fransyska vinerna, enår öppnddet af Frankrikes hamnar för svenskt jern sot en billig tullafgift skulle gifva åt vår nhandtering en betydande lislishet. Det andra älet år, att den ifrågavarande öfverlåggninn innehåller några sunda och behjertansida sanningar i afseende på de inhemska ringarnas fördel af en måttlig tull på jern, ilka icke böra gå förlorade för oss sjelfva, edan de åro fullt ut tillåmpliga så väl för rt eget land som för Frankrike. Hvarje fårsman kånner nemligen, att det för tusenIs behof vid jordbruket, för åkdons och maineriers förfårdigande samt för byggnadsbeten, vore för vår egen industri en oatlig behållning och vinst att kunna begagdet knappt mer ån hålften så dyra engeljernet vid alla sådana tillfållen der det enska Jernets specisika egenskaper icke pret behöfva komma i fråga, utan det engela kunde begagnas med samma användbart, och vinsten blefve dubbel i första hand nom den direkta besparingen för dem som r kunde begagna det billigare engelska jer2t, och sedan derigenom, att en större qvantet svenskt jern kunde utföras och såljas till gre priser. Allt detta har likväl hittills ndrats genom den absurdt höga importtuln på allt utlåndskt stängjern, som våra stånr, af ett missförstädt nit att förekomma