Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1850, sida 1

r?; tq f:ttiflsttt;ktt kante engelske botanisten Robert Brown besökte Upsala, icke vågade att deltaga i en för honom anstålld middag af fruktan att midt under varmaste sommaren kunna förkyla sig och dymedelst behöfva en homeopatisk åderlåtning af — loppor ?). Inom riket blef derefter prof. v. åtminstone i de södra orterna nåstan glömd, men han började nu åter omtalas i utlandet. Professor Hornschuch i Greifswald vidrörde i följd af en företagen resetur i Sverige vär hortikultur, hvilken han beskref såsom ånnu stående på lågsta trappsteget och klandrade förnämligast usulheten i Upsalas botaniska trådgärd såsom ett non plus ultra af oduslighet i i trådgårdsvåg, samt att alla vexterna derstådes odlades i samma slags jord och alla utan åtskillnad i lika stora krukor Åc. Dessa referater upptogo en rad af artiklar i Allgemeine Gartenzeitung, och prof. W. såsom prefectus horti upsaliensis fann sig föranlåten att i ett svassande, föga begripligt och vida långre gensvar såtta sin person i såkerhet. Men förgåfves. Den sakkunnige insåg alltför vål att Linnes lärostol och Linnes botaniska trådgärd, under dennes tid ett centrum, en verldens medelpunkt för allt hvad botaniskt heter, hade sjunkit ned till någonting högst simpelt, alldeles som, då Tegnårs hus i Lund, ur hvilket de herrligaste dikter, vårt århundrade snart sagdt har att erbjuda, utgått, sedan skalden öfvergifvit det, förvandlades till en krögarstuga. Under detta årets lopp fick jag håndelsevis låsa i bladen, att vörtagärdsmåstaretjensten vid Uppsalas bot. trådgård var ledig till ansökning. Som de slesta blomstervånner i Sverige hafva sig bekant, så har jag en långre tid af år hufvudsakligen egnat mig åt hortikulturen, icke blott den vetenskapliga, utan åfven den praktiska. Det år ett savoritnöje hos mig och jag hade hoppats derigenom förr eller sednare kunna gagna mitt fådernesland. Men då jag hade mig nogsamt bekant, att så vål konstruerandet af vexthus, enligt nutidens förbåttringar, som åfven odlandet och båsta skötseln af ömtåligare glashusvexter, icke praktiskt kan läras i Sverige, så har jag tillbragt en långre tid vid vexthusen i en utlåndsk bo tanisk trådgård, och detta hos en man, som sjelf tjenstgjort vid Europas förnämsta vextskola neml. Horticult. Society i London och varit i 2;ne år handsekreterare hos Professor Lindley derstådes. Jag hade säledes af honom att lära allt hvad jag icke på annor våg kunnat inhemta. Fördenskull beslöt jag att söka nåmnde befattning vid Upsalas bot. tråd gård och hade åfvenledes åmnat att skånka densamma hvad den möjligtvis saknade af de icke obetydliga vextsamlingar jag sjelf åger. Likvål må Jag tillstå det jag icke fårmodade att bot. trådgårdsmåstaren vid rikets första universitet var stålld såsom drång under bot. professorn, utan att befattningen var liksom vid utlåndska universiteter sjelfständig. helst som vextkulturen vid en botanisk institution helt och hållet beror af honom. Ty låt professorn vara hur skicklig som helst, år trådgårdsmåstaren oduglig, så skall den ena vexten då ut efter den andra, intet eller föga ) En homeopatisk bloduttömning, rekommenderad en gång af Aftonbladet.