Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1850, sida 1

Slutet af denna fras uttalades med en tydlig ironisk nyansering. Hårpå intrådde en temligen lång tystnad. Begge två hade stannat midt på torget och tycktes inom sig samtala med hvarandra med dessa tankens ord, som tränga fram i blicken. — Nå! — sade slutligen den unge mannen görande våld på sig sjelf, — nå, min herre, hvad vill ni mig? och hvarföre har ni kommit hit? — Min herre! — utropade Barberousse, höjande rösten, — du beröfvar mig således din vånskap? Grefven höjde på axlarne. Barberousse fortfor : — Hvad jag vill? ... hälsa på dig, min herr vån; njuta af ditt sällskap såsom förut. Och för att sörskassa mig denna lycka, har jag genomrest Pensylvaniens mindre trefliga trakter. Maurice fattade hans hand med en nervös rörelse som han icke kunde beherrska. — Hvarföre har ni kommit hit, demon? Jag vill icke se eder mer! Jag vill icke höra ert namn uttalas! ... jag blyges för er och mig sjelf; jag föraktar oss båda. Den som uppmårksamt betraktat mannen, till hvilken dessa ord stålldes, skulle hafva