Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1850, sida 1

ET :tty:e wttttttlttt::YÅtt:;i::::: Hafva nu Whiges en enig och kraftfull regering, så skola demokraterne naturligtvis bilda en kraftfull och enig opposition, och ingen af partierne skola således blifva i stånd att erhålla någon öfvervågande fördel. Kabinettet beskrifves utgöra mån af stor moderation och duglighet, hvilka önska att bibehålla och fråmja inbördes enighet och utvårtes fred. I slafverifrågan, som under denna session afbrutit all annan verksanhet, skall det finna åmne nog både till sysselsåttning och att till och med såtta sig sjelft i öriäsenhet Nägre af opponenterne emot tarissernas förhöjning anklaga detsamma oupphörligt med mycken djerfhet. Uti ett tal, som m:r Rhett hållit i Charleston, och hvaruti han påpekade den höga tariffen, beskref han denne som en plan att fylla fickorna för sydstaterne, på nordstaternes bekostnad, i det han tillade: det år ett uppenbart röfveri-, och slutade med den anmårkningen: las ser intet annat medel äterstå ån — upplösning af unionen! blott detta enda medel, att betrygga och bibehålla fred i sydstaterne, kan jag upptäcka-. M:r Rhett var för några år sedan medlem af representanthuset. Dessa hans utomordentliga uttryck hafva våckt sensation och öfverraskning, och i ett af sina sista tal har m:r Clay anfallit dem uti en bitter philippik: -Jag kånner m:r Rhett och har hyst aktning för honom-, sade han, men så vida han utsprider sådana tankar, som han yttrat i Charleston, så år han en förrädare och förtjenar en förrådares dom-. Emedlertid måste det nu för tiden, då tankar finnas som diktera ett sådant språk, vara bra mycket vågadt, att åka den förbittring som ånnu alltid herrskar i anledning af slafveriet, med ånnu en förbittring, som uppstår deraf, att man beståmmer en klass af folket eller den ena statens innebyggare såsom god pris för en annan klass eller en annan stats innebyggare. Vi hafva icke den ringaste anledning att antaga, det man på allvar behöfver frukta får någon upplåsning af unionen, på grund af tariffernas omreglering; blott så mycket vilja vi anmårka, att, så vida medlemmarne af kabinettet vilja vara moderate och kloke, borde de vål betånka sig innan de riskera en agitation och impopularitet, genom att göra nu gållande tariffbeståmmelser ånnu mera tryckande. Deras personlighet gåller mindre ån deras ansvarighet såsom ministrar. De borde på deras höga post inse hvad de åro nationen skyldige; men så långe de kåmpade för att uppnå makten, kunde de gerna ensamt hafva sitt partis fördelar till ögonmåärke. Ehuru vi erkånna, att Whigpartiets princip år att höja tariffen, och att det nuvarande kabinettet år mera i stånd att kraftigt fråmja dessa principer ån general Taylors kabinett, sörlita vi oss dock på kabinettsmännens redbara karakter och på folkets hållning, då vi hoppas, att man icke skall gå in på den höga protektionstullen. Nägre påstå — m:r Webster har dock en annan åsigt — att i följe af de Förenta Staternas konstitution, legislaturen icke år beråttigad att höja införseltullen för att genomdrifva någon protektionsplan, eller att på något annat sått inblanda sig i den fria utvecklingen af kapitalet och