Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 27 september 1850, sida 1

Engel och Demon. Af Barancourt. (Forts. fr. N:o 214.) Denne man hade ett tjockt, rödt skågg, om helt och hållet dolde hans mun och haa Man kunde dock på uttrycket i hans insigte gissa till det sataniska leende som vilade på hans låppar, under det hans ågon, l utseendet lugna, med stadiga blickar, tyckes likasom fastnaglade vid grefve Saint-Leon. örgäfves bemödade sig den unge mannen att ndvika denna blick som beherrskade honom; inn makt, starkare ån hans egen vilja, ledde sans blickar beståndigt på detta orörliga angte. Allt hade försvunnit för honom, kärleken faf vika för fasan. Ännu en gång satte han de darrande hånerna för ansigtet, och mumlade emellan sina en feberaktig förtvislan skallrande tånder: — Räddningens engel visade sig, men deonen år återkommen. nnu återstodo tvenne akter, men Säaintkon var nåra att qvåfvas. Han reste sig astigt och gick ut ur salongen.