Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1850, sida 2

SFR blifva befriade från de nuvarande adelsoch tationsförslag en håftig opposition reste sig; men vi, likasom andra folk, hafva kommit så; långt i resignation, att största delen af det liberala partiet beslutit sig, att antaga regeringskamrarne, i håndelse af skiljaktiga beslut, förivvälförvärfvade-råttigheter, och att prestestånI förena sig med de 2grä.Det år en hand kernas råtta förhållande. Nu har -Aftonbla det,vår största och mest spridda tidning, be Kanstöperi från Srockholm, Uti den i Berlin utkommande -NationalZeitung, förekommer, efter en kort redogörelse för det hvilande representations-förslagets valbeståmmelser, följande yttranden, hvilka åro sammanskrifna i Stockholm och? hvilka hafva allt utseende af att vara, hvad dansken kallar, lavedefår ett visst åndamäl. Foga nu till denna komplicerade schematism, att hela hopen af våra tjenstemån blifvit I sårdeles gynnad, att alla prester, officerare och de som blott på något sått kunna qvalificera sig, erhålla hela röster, och åndteligen, att i sjelfva författningen den första kammaren genom ett absolut veto kan förkasta alla den andra kammarens beslut i lagfrågor, och att endast uti skatteoch penningefrågor, bådas ena sig till ny omröstning: så ser ni vål, att. man icke kan hoppas stora resultater. — Hårtill kommer, att den exekutiva makten, d. v. s. hos oss, konungen, bibehåller nåstan samma oerhördt öfvervågande inflytande, som han åger i nu gållande författning; ty för att stifta de vigtigaste lagar för handel och industri, å inre förvaltningen, polisen, krigsmakten och embetsvåsendet, behöfver han likasom förut aldeles icke fråga kamrarne till råds. Ni kan vål tånka, att emot detta represenförslaget, för att åtminstone komma ett litet: steg framåt. Om detta år möjligt, om vi kunnat prestkamrarne, det år mer ån tvifvelaktigt. Tror ni icke, att segerjublet af reaktionen i Wien, Berlin och hela Tyskland åfven trångt till denna sidan af Östersjön. Redan långe ha det harmat vårt hofparti, att några konsessioner blifvit gjorda, och det beråttas att konungen sjelf för kort tid sedan yttrat, det reformförslaget icke borde betraktas som hans verk (hvilket hvar man dock vet att det år), utan som ett verk af hans ministrar, — hvilket vil såga detsamma som: förkasta det, jag har ingenting deremot. Kronprinsens tånkesått ingifva ännu mindre förtroende ån konungens. Den unge prinsen skånker våra junkrar oc absolutister de skönaste förhoppningar, hvilka han åfven denna gång bestyrkt, derigenom att han åtskilliga gånger förklarat sig emot anta gandet af reformförslaget. i Med så gynnande utsigter bör det ej våcke förundran, att adeln, lika öfvermodigt och trottsigt som någonsin förr, vill fasthålla sina det just nyligen valt idel stodk-konservativa representanter för sin kammare. Med öfvervågande af dessa sakförhållanden? har största delen af de liberale, ehuru med tung; hjerta, beslutat sig, alt, om möjligt år, åtminstone taga fasta på regeringens förslag och ling af försakelse och beråkning af det möjli ga. De åter, hvilka vilja allt eller intet, haf. va skiljt sig från dem, men med en blick p: folkets lojhet, åfvensom på alla folks gemen samma stållning, kunna vi svårligen hafva nå got att vånta. Det bår icke blifva utan intresse för utlan det, att rikta sin uppmårksamhet på vår nu instundande riksdag. Vår stållning år egen domlig: den envisaste reaktion kan knappt nå gonstådes vara så seg som hår, den minst reform någonstådes så svår, ja, nåstan omöj lig att genomdrifva. — Något vidare nytt gif ves hår icke, blott i uppfattningen af Schles vig-Holsteinska angelågenheterna har en mårk värdig förändring gifvit sig tilljkänna. Hel Sverige var ånnu för ett halft år sedan ultra danskt sinnadt, emedan man föga kånde sa i 12