Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 19 september 1850, sida 2

— — ——— de framåt, tog han någonting ur sin sicka och låt salla på gatan, poliserna stannade sör att upptaga det, och innan de åter börja försölja honom var han redan långt borta. Slutligen stannade han för att hemta andan och sökte göra sig reda för i hvilket qvarter af staden han befann sig. Plåtsligen upphåfde han ett glådjerop, som klokheten dock till hålften qvåfde, och mumlade sedan halfhögt: pFepita bor icke långt hårifrån. Jag år råddadHan påskyndade åter sin särd; men vid en krökning af gatan varseblef han några watchmen, hvilka gingo med afmåtta steg, såsom vål reglerade våggur. Han stannade och ihågkommande att man alltid bör gå motgångarna med öppen panna djerst till mötes, antog han det lugna och sorglösa utseendet af en hederlig borgare, som blifvit något fördröjd ute, och passerade förbi våktarne, i det han frågade dem hvad klockan var. Desse svarade honom hösligt och sedan han tackat dem sortsatte Tom-bull sin våg. Slutligen anlånde han till ett hus af snyggt utseende, och klappade två noga afmåtta slag vågen liten port. Några ögonblick derefter nades den; trefvande steg han upp får en nt trappa och stannade vid en dörr, der