förbi åro de snåla, de hafva icke längre den dane cyniska yttranden göra ondt. Detta år år utstakad af undseendet. Det år sannt, att teck o. s. v., och njuter emellertid med stort I terhållsamhet, medan den muntrar sitt hjerta med vin. betecknande för nårvarande tid. Tillsörene har man varit van, att anse den förmögna i detta mirakel; har engelsmannen stångt sitt kontor, så tånker han på andra saker, men når fransmannen har fått smak på vinst, så kan han icke tånka på annat, och drifver handel med allt. Ludvig Philip nåmnes såsom den, hvilken i synnerhet gifvit fransmånnen smak för handel och spekulation, spridt köpmansanden och aktiefebern till alla klasser. Kom nu icke och rår bourgeoisien på detta ömma stålle, förklara icke dess egendom för stöld, våga icke en gång att göra någon föråndring i deras invanda sått att vinna och förlora, ty i alla penningeoch skatteförhållanden år detta revolutionåra folkslag konservativt. Kommer någon till dem i sådana afsigter, så blifver deras hjerta stenhårdt. De sista två åren hafva måktigt inverkat på halIiserborsrarna: sedan vårsta förskråckelsen år — gamla hösligheten, som åtminstone gaf egoismen en mjuk betåckning; man märker, att de åro råa. beras kärlek till den kosmopolitiska penningen har gjort dem sjelfva i deras allianser kosmopolitiska; man kan rått ofta få höra dem såga, att de önska Ryssarne till Paris för att åndteligen befria det från demokraterne och — söra Stora inköp. Såett af dessa tillfållen, då man skulle kunna såga, att det icke vore så illa om man tånkte det, så vida man blott teg; ty den omståndigheten, att tanken uttalas, vittnar om huru allmän den måtte vara, och emellan tanke och ord plågar dock sinnas en liten sin gråns, som blott den lågre bourgeoisien uttalar sig så oförbehållsamt, den högre bourgeoisien brukar andra ord: Samhållet och auktoriteterna måste råddas, kosta hvad det kosta vill. Den tyska bourgeoisien år mera sentimental eller mera förvirrad; den dundrar emot Ryssland, uttalar alla de fraser den låst hos Börne, Rotvålbehag det beskydd, som Ryssland lemnar ordningen-och -samhållet: den predikar äFörhållandet inom bourgeoisien kan anses klassen som samhållets kårna; huru stor egenkårleken hos den ån var, så egde den likvål sjelfkånsla och lif, den hade tillika en stark kånsla för lag och rått samt fordrade strångt iakttagande af alla utan åtskillnad gållande former, ålskade kunskaper, tankeoch religionsfrihet, den tycktes föra mensklighetens baner sramåt. Den har plötsligen stannat och sagt att vågen år slut; för att få allt till att stanna har den förenat sig med sina fordna fiender, med adelsmän och prester samt påkallat godtycket. Hvad som består af strånga råttsformer, synes ej vara gifvet till I bourgeoisien, utan genom tingens makt frånryckt densamma, till bruk får en annan makt, som rörer sig i sjerran och kallas en falsk framtid. Bourgeoisien förföljer denna makt under sältropet: -Samhållet måste råddas!men en opartisk åskådare kunde svara med dessa franska ord: je nen vois pas la necessilel Har samhållet verkligen icke en tro, ett hopp, ett mål, för hvilket det lifvas, så må det gerna gå under, till och med om det ingen fiende I hade. Hvad mig angår, tillstår jag, att dessa ord: Samhållet kan gå under,åro likasom om man förkunnade yttersta domen. Det föresaller vål de flesta på samma sått, de kunna I icke förestålla sig det tillstånd, det kaos, som då skulle intråffa; och om sådant skulle ske, vore det vål ingenting annat att göra, ån hvad man företager sig i sin sista stund. Hvad mig beträssar kan jag verkligen såga, att, då jag sårdats fram och åter bland befolkningen i l stora ståder, jag haft en kånsla, som jag nårmast skulle kunna uttrycka med dessa ord: menniskorna tyckas hafva potatissjuka; det GEERS AEA —A VAX TT MM IL cs 2 Jaaa han osA RA