Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1850, sida 2

—ö— —kk — ——— — Ja, — svarade Bad-boy, i det han som en orm smög sig utefter muren; — man må. 2 ste spela ande för polisens ögon, det är en kånd sak. — Jag skall vånta er vid mötesplatsen, — sade Tom-bull. Derpå försvunno alla tre i hvar sin gata; och ehuru dessa gator tycktes leda åt skiljda håll, förde de dock våra tre nattvandrare till samma mål. Natten var stilla, gatorna folktoma, och på afstånd genljödo stegen af några spelare, som så sent återvånde hem med tömda fickor och feberheta pannor. Det var en natt gynnande för tjufyen; ty tjocka och tunga skyar började förmörka himmelen. Tom-bull påskyndade sin gång så mycket som möjligt, och öfvervågde. under vågen, ånnu en gång sina planer för framgång och egen såkerhet. — Åh! — tänkte han, — jag skall nog stålla så till, att jag ej spelar för högt spel; jag kånner husets inre; under det jag låter dem roa sig med låsen på den jernbeslagna kassakistan, smyger jag mig direkte till lilla salongen i första våningen, och det vore vål d—n, om jag icke skulle finna någonting att stoppa i min ficka.