Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 18 september 1850, sida 1

Tomby säg på Bad-boy. Bad-boy säg pä Tomby. — Iass basen, sa tysken! — utropade den förre. — Må göra då, — sade den andre, fattande sin måssa. — Nå åndtligen, — tillade Tom-bull sakta. — Men akta dig då Tomby, du vill vål inte gå ut genom muren. — Ja, jag kan ju inte se den, mitt hufvud våger åtminstone två hundra örsilar. — Gif mig armen. Adjö, mäster PegWitch, jag skall ledsaga Tomby hem, han kan inte gå stadigt, och har fålt nog för i natt. — Men, min vån Bad-boy, — ropade krögaren, ån geneverkruset då? — Det skall jag betala. — Når? — På samma gång som de andra. Under djup tystnad gingo de trenne kamraterna ur den låga salen och åfver den lilla gården; derpå styrde de sin gång långs efter grånden, tills de voro midt på tvårgatan. Då gjorde Tom-bull tecken åt sina två följeslagare, att smyga sig långs efter murarne, på det att polisen ej skulle kunna upptäcka dem, i gatans halfdunkel. — Nu, mina båste vänner, — sade han till dem, — måste vi för mera såkerhets skull