Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1850, sida 1

S— — ——————— ——— — jag ber om tillåtelse att sjelf för er få uttrycka vår tacksamhet. — Jag år fråmling hår i staden och anlånde hit först i går, svarade helt enkelt den unge mannen, och tillade: LNi år vål icke illa sårad min fru? U åh nej, min herre, en obetydlighet, endast glasbitarne.... — Jag skattar mig lycklig, min fru, att händelsen tillåtit mig vara eder till någon nytta. Och bugande sig får den unga qvinnan med denna egna elegans, som alltid tillkånnagisver en verkligt bildad man, aflågsnade han sig. Den unga qvinnan och hennes följeslagare gingo in i nårmaste butik, medan en hyrlakej gick att skaffa en annan vagn. Nin vån, sade den unga qvinnan, den der herrn, som så ådelmodigt blottstållde sitt lif för oss, sade er icke sitt namn. . .. Ö Det år en fråmling som endast varit i l New-York sedan i går; ingenting år låttare ån att återfinna honom. I o— Och den stackars Joseph, som så våldsamt kastades från kuskbocken, — tillade hon oroligt, — vet man om han år svårt sårad? — Se ut, min vån, der ser du honom redan sysselsatt med sina håstar, likasom in