Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 14 september 1850, sida 1

2——c— ——— ———— Engel och Demon. Af Bazancourt. Forts. fr. N:o 204.) Den plötsliga tryckningen mot det ystra djurets underkåk var så våldsam, att den hejdade det i dess lopp; den unge mannen drog med hela sin kroppstyngd bakåt och slåpade med ett stycke; håstarne stegrade sig och försökte ett ögonblick afskaka det oförmodade oket, derefter stannade de. När ingen fara mera var för handen, skyndade alla beskåftige och hjelpsamme till vagnen. Man tåslade om åran att hafva laggt handen vid det redan fullbordade arbetet. Den unge grefven lemnade nu håstarne och skyndade till vagnsdörren. En man af omkring 45 år hade redan lått hoppat ur vagnen och bitrådde nu den unga, darrande och nåstan vanmågtiga qvinnan att stiga ur. — Min herre, — sade hon, så snart hon blef fråmlingen varse, — ni har råddat våra lif! Gud allena vet hvarthån de vilda hästarne skulle hafva fört oss. — Ert namn, min herre? — sade den person, som åtföljde den unga qvinnan, — och