Vid Representationsfrågan. VI, Artikeln, Trippel-alliansen mellan börd, förmögenhet och bildning. Det år, på det hela taget, visst icke en sorglig företeelse, att den närvarande aristokratien kånner sig oförmögen att ensam motstå de demokratiska idernas påtryckning, och att den sålunda finner sig nödsakad — ty endast nöden kan förmå den till ett sådant steg — att se sig om efter bundsförvandter. Tvårtom år denna företeelse ett glådjande förebud till demokraternas stundande seger, förutsatt nåmnligen att dessa icke låta intala sig att votera för det hvilande förslagets antagande, hvarigenom just aristokratiens förstårkning skulle befråmjas. Icke eller finna vi denna företeelse underlig eller oförväntad; vi erkånna den snarare vara ett från aristokraternas Å sida klokt och naturligt försök, till hvilket jelfva historien gifvit dem anvisning. Ty under alla historiens perioder finner man sådana allianser, framkallade af ögonblickets behof och vid detta behofs försvinnande, förvandlade till oförsonliga fejder mellan de allierade sjelfva, hvarvid den nykomne bundsförvandten mer ån en gång fått öfverhanden. Vvi behöfva icke utförligt orda hårom. Det år allmånt kånda sakförhållanden. Ett lika allmånt kåndt och af oss flera gånger sramstålldt sakförhållande år att den ofvan antydda trippelalliansen genom det hvilande förslagets antagande verkligen skulle bringas till stånd. Vi behöfva således icke eller kosta flera ord derpå. Men angelåget torde det vara att visa, hurusom det hvilande förslaget — och således åfven den dermed åsyftade trippelalliansen — alldeles icke grunda sig på förnuftiga, af den historiska utvecklingen betingade råttsprinci2 2 per, äfvensom att lågga i dagen den stora . LJ . fara i mer ån ett hånseende, hvilken denna . 2 LJ . . o allians nådvåndigtvis måste medföra. Vi hafva i en föregående artikel (N:o 171—— 173 Till Svenska folket-) i korthet antydt, hurusom statens id utvecklat sig ur den antika genom den germaniska till den nordamecame RTR