Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 12 september 1850, sida 2

Un blick på rätta halten af Englands industriella välstånd. (Ur Calmar-Posten). I bredd med Englands gamla, ånnu bestående adelsfeodalism, har höjt sig en ny, industriens feodalism. Den har samlat ofantliga rikedomar, men uteslutande till sin egen förmån. Egare till oerhörda kapitaler, med patriotismens fana utvecklad öfver egennyttans planer, har den kring sig församlat populationer af vasaller, som den diskiplineradt till lydnad och beroende. Möjligheten af dessa vasallers existens beror nåstan uteslutande af deras herrars godtycke: de ega i sjelfva verket en jus vite et necis över sina underhafvande. Men denna feodalism har gifvit utlandet skådespelet af enskilda med furstlig förmögenhet, af individer, som, ntan att guldet mårkbart sjunkit i deras kassor, tillåtit sig tillfredsstålla kungligt dyra nycker, infall, som skulle ruinerat den simple millionåren. Man har sett industrien bo i slott, som regerande dynastier skulle afundas densamma; man har sett den låna penningar åt nådstållda riken. Man har sett den göra det till en möjlighet för England att uppbåra en nåstan fabelaktig statsskuld. Den engelska industriens guld har i verldens ögon förgyllt hela England, ehuru detta guld ligger uteslutande koncentreradt på jemförelsevis några få enskildas hånder. Låtom oss, för att nårmare pröfva förhållandet, stiga ned från feodalherrarne till vasallerna, ur glansen af den utsöktaste lyx förslytta oss i den osunda atmosferen af ett djupt armod. Vi börja med att låna ur New Monthly Magazine den djupt skakande beråttelsen af ett besök i Spitalfield, det qvarter