Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1850, sida 2

Infres på begäran. Till Henri-tte Nissen. Må rythmen af min harpa klinga Mer stark i dag, mer ljufvare, Att den i välljud sig må svinga Till foten af det altare, Der sångens vårdiga furstinna I ljufva känslor sjunken står, Liksom en offrande prestinna Med myrtenkronan på sitt hår. Ur Sveas famn du drog och höljde Med sångens prakt Europas verld, En tjust beundran jemt dig följde Med arans fållda hederssvärd; Du sjöng om kärleks ljufva smärta I nordiskt vemod, sydländsk glöd, Men ackl just rår ditt eget hjerta Ej något erosqvåde ljöd. Dock, buru långe sången brinner Och tår på drömmarnes problem; En ådelsten omsider finner Du för ditt hjertas diadem: En son af lyrans gud och Dana, Nyss hunnen uppför konstens brant, Dig bjuder, under hoppets fana, Sitt hjertas klara diamant. Du smycket tar — och i detsamma En dubbellåga, skår och varm, Af kårlekens och konstens flamma Till himlen steg utur din barm; Och erosqvådet, en gång skrifvit För eolsharpan deruti, Ur dvalan våcktes och har blifvit Din aldraskönsta melodi. TEES IA Ä