I San-Francisco stannade jag ofta framför krambodarne, i hvilka unge mån från NewYork, de der så godt som nyss lemnat skolan och ånnu icke fått skågg på hakan, till salu, utbjuda sina varor med en routin, som skulle bringa på skam den mest öfvade -knoddi Paris. Betrakta bara den der unge köpmannens sysiognomi, lågg mårke till det lif och den natur, som råda i alla hans rörelser, och hör, huru lycklig han år i valet af sina uttryck! Det år ej en nåsduk eller ett par toffior, han vill sålja åt dig; nej, det år de vises sten, han tillbjuder dig, och som han blott af kårlek till munskligheten vill göra sig af med. Förtråsslige yngling, huru osta har jag icke beundrat din våltalighet och orubblige kallblodighet! Fortfar blott! du skall nog komma fram i verlden. Denna de amerikanska handelsmånnens oförtrutenhet år ej en af de minst verkande orsakerna till den oerhörda höjd, hvilken de Förenta Staternas handel under de sistförflutna åren ernått. Fosterlandskärleken bjuder att tillintetgöra hvarje medtåflande handelsverksamhet på samma gång, som man befråmjar sina egna angelågenheter. Har ni låst hr Kings sista rapport?skall den amerikanske handelsmannen fråga dig, i det han håller dig fast vid rockknappen. Ni