Article Image
dan de på samma gång åro betänkta på at resa nya fåstningar och fördubbla stridskrafterna. biplomaferna skratta åt fredsvånnerna liksom om de vore opraktiska i alla sinplaner, samt begagna emot dem det stickordet att de icke ha några praktiska grundsatserMen sredsvännerna kunna såga åt diplomaterna: Det tillhör er mina herrar att uppfinna planerna, eller, derest J det icke kunnen, lemna rum åt andra. Dessa sig så kallande praktiske mån köra alltid med de argumentet, ratt det icke går an att förminska sina stridskrafter, då andra nationer icke göra det-. Vore det ej båttre, om diplomaterne allvarligt bemödade sig att emellan alla styrelser tillvågabringa en öfverenskommelse om en åmsesidig afvåpning? Kunde de icke komma tillsammans och yttra sig ungefär så här: -Vi förstårka å ömse sidor våra försvarsanstalter, vi öka våra bördor, våra financiella svårigheter och inre förvecklingar tilltaga; skulle det icke vara klokare att nu öfverenskomma om en proportionerlig reduktion?Det ville talaren kalla sundt förnuft — hvarken opolitiskt eller utopiskt. Sedan vidrörde talaren den på vissa håll rådande jargonen att de enorma summor, de stående hårarne kosta, icke betalas för landets skydd emot yttre fiender, utan för det inre lugnets upprätthållande. Hvad år i så fall meningen med de oerhörda flottor, som segla omkring i Europas farvatten? England bekostar 6 å 7 millioner på dessa fjottor, och Frankrike 45 mill. francs; och det år just detta system, som alstrar misstroende emellan nationerna, och af denna anledning borde diplomaterna anlitas för att få bort dessa flottor. Och om folket fann, att diplomaterna icke ville göra det, så kunde folket sjelft taga sin diplomati om hand. Men då man talade om det inre lugnet, hade man kommit in på ett ömtåligt åmne och innan talaren inlåt sig vidare deri, ansåg han det vara nådvåndigt att förklara, det han icke trodde någon bland sållskapet finnas, som icke önskade fredens och lugnets uppråtthållande i samhållet. Sedan kommer den frågan: -Hvad måste det vara får en slags styrelse, under hvilken erfordras 100,000 man för lugnets bevarande? Kan det vara långe? Folket kan icke hafva någon frihet, hvarest finnes en sådan militårmakt. -Frihet kan — ett citeradt yttrande af Girardin — icke vara rådande der, hvarest finnes 2 million bevåpnade mån. Kongressen hade icke kommit tillsammans för att blanda sig i något lands diplomatiska planer. Den hade kommit tillsammans att förkunna sina principer och en föregående talare hade yttrat, att en stäende arme af 10,000 man besinnes vara tillräcklig att uppråtthålla lugnet i ett land nåstan lika stort som hela Europa och hvilket på stora stråcker år omgifvet af hvad Europeetna kalla vilda och barbariska nationer och hvarinom finnas många vildare sinnen ån sjelfva vildarne. Englands friheter datera sig trån förfallet af dess stående hår. Efter att det bevåpnade tyranniet i Stuartarnes och Cromwells tider försvunnit, uppgick frihetens sryende sol ösver nationen. I 1688 års revolu ion antogs som ett grundaxiom att stående armåer voro olagliga och med friheten ossörenliga, och 100 år efteråt kunde Englands stora städer icke skryta af en enda barack eller soldat, undantagandes tyghusen i Portsmouth och Dover. Då förklarade en stor talare — Chatham och Chatham var ingen reformer, ingen röd republikan — chatham sörklarade, att från det ögonblick kaserner uppråttades i nårheten af Englands stora stader, kunde man såga farvål åt Englands srihet.Franska krigen kommo, och dessa krig icke . endast bragte Europa under det militåriska oket, utan uppreste skansar och sästningsverk bfver hela England och Engelsmånnen hafva blifvit ett stort krigande folk och hafva allt sedan, så vål under freden som kriget, små— ——

10 september 1850, sida 2

Thumbnail