Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 september 1850, sida 1

iii a Girardin, och hans tal helsades med ett stor bifall. Nu följde hr George Dawsen från Birmingham, som, bland annat, yttrade, att diplomatien måste blifva annorlunda, ån hvad den nu år; hon spelar en liknande rol med frimureriets; men diplomatien måste gå öppet och årligt till våga. Napoleons ord måste sörverkligas, och krigsangelågenheternas ledare blifva industriens chefer, och folket en familj. Hårefter intrådde en paus, och mötet öppnades åter på eftermiddagen. Då upptrådde först hrr Hitchkoke och Hall, tvenne amerikanare, och derefter Richard Cobden i ett långre, lysande och på samma gång klart och låttfattligt föredrag, som skördade de mest ihållande och starka applåder. Vi anse detta tal för det mårkligaste på hela kongressen och kunna icke neka oss det nöjet att hår nedan gifva en expose af detsamma. Hvad verlden nu kallar fred, det ville talaren kalla ett bevåpnadt stillestånd. Det nu rådande systemet att under freden hålla stora stående hårar år en icke mindre skamflåck för menskligheten, ån sjelfva kriget. Under ett brinnande krig finnes åtminstone den ursåkten, att menniskorna retat upp sig till en slags moralisk galenskap och råkat i ett vildt raseri, då det år något ursåktligt om de göra sig till vilddjur. Men att menniskor med sreden på låpparne oaflåtligen förstårka och föröka sina krigsanstalter bevisar att de hysa sådana tankar om sina medmenniskor, att man måste antaga det hela den civiliserade verlden saknar inbördes förtroende och tager endast råd af oråttvisan och ondskan. Kriget måste nödvåndigt nöta ut sig sjelft, men hvarest skall den bevåpnade freden sluta? Den år lika farlig för en styrelses existens som för ett folks frihet. De civiliserade Europ6erna äro vårre ån Indianerna. Når Indianerna sluta fred, nedgräfva de , stridsyxan, och uppgråfva den åter endast, når krig begynner. Men hvad hade den på mötet nårvarande indianska höfdingen sett i England? Jo, han hade besökt Woolwichs tyghus och der, under djupaste freden, sett en fullståndig krigsattirail — ja, efter 35 fredsår, maschiner och redskap för anstållande af de förfårligaste blodbad. Får så vidt dessa stående hårar vidkommer, visa sig Europerna som Större vildar ån Nordamerikas Indianer. Sedan anförde han ur en af friherre v. Reden utgisven slygskrift en mångd kalkyler, som visa hvilka enorma kostnader de europeiska staterna måste vidkånnas för sina stående hårar och det bevåpnade fredssystemet. Detta system hotar att i grund ruinera staternas finanser. För en sådan fara har åfven v. Reden, ehuru han i öfrigt icke delar fredsvånnernas åsigter, varnat de europeiska regeringarne. England har alltsedan 1821 Sståndigt ökat sina sorsvarsanstalter och Europa har 500,000 krigare mera ån. under den tid Napoleon var på högsta höjden af militårisk ryktbarhet. Talaren sade sig vara fårdig att förlora tålamodet, når han tånkte derpå huru diplomaterna hafva predikat fred och vånskap, allt under åkallan af det aldraheligaste och ståndigt börjande sina förhandlingar i den heliga treenighetens namn-, me