Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 september 1850, sida 1

örfattningen, vid hvilken revision de hoppas att kunna genomdrifva en förlängning af presidentens embete. Men åfven i detta hånseende synes en gifven otur förfölja Bonapartisternes vårda sträfvanden. Man finner visserligen att elfva departeaentsnåmnder framställt önskningar om en revision af författningen, men vi finna också, vid nårmare efterseende, att dessa Önskningar blott framstållts i den obeståmda form, att en revision skulle ske, så snart på laglig våg vore måjligt och utan att det angifvets i hvilken rigtning de ånskade föråndringarne skulle företagas. I denna form hafva önskningarne stort ingenting att betyda; det som Bonapartisterne, de egentliga förfåktarne af revisionen, vilja ernå genom densamma: Louis Bonapartes återvåljande eller en förlångning af hans embetstid. kan intetdera ske, om de grundlagsenliga beståmmelserna om revisionen iakttagas; hans embetstid skall då vara tillåndalupen, innan revisionen kan ega rum, och hans eftertrådare redan vara vald. Dessutom år det i hög grad tvifvelaktigt, om det blir möjligt att samla 3 sjerdedelar af rösterna i nationalförsamlingen, hvilka erfordras får revisionens företagande. Detta inse åfven de bonapartistiska bladen och ett af dem, Patrie, drar icke i betånkande att tillråda sin patron att, derest icke 3 fjerdedelar af rösterna förena sig om en revision, då föreslå församlingen att med enkel majoritet besluta en sådan och, derest en enkel majoritet ej eller skulle ernås, då appellera direkte till nationen. För denna äsigt finnas dock såkerligen inga stora sympathier i landet. Af alla de departementsnåmnder, som uttalat önskningar om revisionen, har blott en tillfogat den nårmare bestämmelse, att presidentens embetstid skulle göras 10-årig. Tillochmed på Corsica, hvarest Bonapartisternes inflytande år störst, har nåmnden inskrånkt sig till att Önska författningen reviderad -för att befåsta republiken-. Bland de nämnder, som förklarat sig önska revisioner, befinner sig åfven den i Aisne-departementet, hvilken valt Odilon-Barrot till sin president. I ett departement har nämnden tvärt afslagit motionen om en förklaring till förmån för revisionen och det blir såkerligen fallet i flera andra. I de fleste departementer torde sådana, i det hela olagliga motioner icke en gång blifva våckta. Med såkerhet kan man antaga, att det icke sker i Saoneoch Loiredepartementet, hvars nåmnd enhålligt valt Lamartine till sin president. I en lysande artikel i det af honom redigerade bladet Conseil. du Peuple yrkar den store författaren åter på författningens hållande i helgd och alla frägors lösning genom en konstituerande församling 1852. I vissa departementsnåmuder, der reaktionårerne ha öfverrigt, hafva våckts motioner af ren politisk natur, hvilka gå långt långre, ån nationalsörsamlingen hittills vågat. I Somme-departementets nåmnd har således föreslagits, att man skulle begåra, det regeringens såte förflyttades från Paris, valråtten vidare inskrånktes och nationalgardet upplöstes på den ort, der regeringen hade sitt såte m. m. Dessa propositioner, som åro att anse som kuriösa yttringar af ultra-reaktionår galenskap, torde dock komma att stå temligen allena. I Gironde-deiiin. —