Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 30 augusti 1850, sida 1

Ult svagare och svagare, tills det slutligen Josepha af St. St. Bliecher. Öfversättning. (Forts. fr. N:o 191). Liksom bedöfvad stirrade jag efter dem; de rsvunno snart i mörkret; blott enskilta gnior från de trafvande håstarnes fötter becknade deras våg, och ett buller, som blef rlorade sig i qvarnbåckens susande. Detta slut på bekantskapen med dessa sörlåndningar hade med sig något så santaiskt, att det hela långe förekom mig som 1 dröm eller ett äfventyr, eller som ett könt skådespel, når ridåen rullat ned, och an måste ordna sina tankar något, innan gt och verklighet kunna få tid att afsöna sig från hvarandra. II. Jungbranden. det var semton år sedan jag lemnade K.-d. re månader efter de för mig oförgätliga