sak af föga betydenhet, ty, att med dessa beklagansvårde fantaster komma ett enda steg på det sansade resonnemangets våg, torde nu en gång för alla blifva fruktlåst. — Emedlertid har jag också låtit mig beråtta, att en viss notabel personlighet hörande till Götheborgs fashionablaste ultras, skall hafva skånkt artiklarne ett från det hållet alldeles oförvåntadt bifall. Kanske får detta gålla som bevis, att de åro genomtrångda af ett sårdeles öfvertygande element . . -Att så ur det christliga begreppet utveckla frihetsbegreppet, synes mig vara ett företag vårdigt publiciteten, och tvifvelsutan skall det högst välgörande slå an på pluraliteten af det svenska folket. En allmånt utbredd och fast grundad öfvertygelse om reformernas inneboende kristlighet och nådvåndighet, bereder dem förr eller sednare seger, vunnen icke med våldets utan med det eviga ordets makt. Orsaken år lått att inse, då man kånner den djupa religiositet, som alltid legat på botten af svenska nationallynnet. Såkert skall derför den svenska pressen vinna betydligt i aktning och moraliskt inflytande, ju allmånnare den betråder den våg, på hvilken Handelstidningen genom sin ofvannåmnda artikelserie kan sågas hafva gjort sig en -Daglig vägvisare. I Lågg blott ett stycke af den Theologiska Afdelningen vid sidan af ett stycke af en viss, samös vorden tidnings Fashionable News — hvitt bredvid svart — och man behöfver sannerligen icke vara någon trollkarl för att afgöra hvilketdera företrådet tillkommer .... Efter dessa förelöpande anmårkningar, fattar jag pennan också jag, för att anstålla några theologiska reflexioner. Möjligen kunna de, ehuru vål svaga och ungdomliga, tjena till upprånning för en intressant diskusson i åmnet. Deras åndamål vore då vunnet. Jag anser det vara en ganska vacker karakteristik för det sista decenniets folkrörelser, att man under dem åndtligen börjat få — en aning om den stora politiska hemligheten, att nemligen idten af ett fritt och lyckligt samhållstillstånd, bör basera sig på grunden en råttförstådd kristendom. Det år på kristendomens stråkvåg alla samhållsgagneliga reformer framgå; det år genomeldad af kristi ande, vågledd af bethlehemsstjernan, som friheten en gång i tidernas fullbordan, hinner sitt kristliga mål: Guds åra (d. å. sanningens åra, ty Gud år den högsta sanningen), frid på jorden, och menniskorna en god vilja. Når menniskoslågtet en gång lårt sig att i hela sin vidd tillåmpa den store menniskovånnens gudomliga bud: ålska din nåsta såsom dig sjelf, då år de gamles Utopia mer ån blott en vacker drömbild, då år vågen återfunnen till det förlorade paradiset. Når vidare hvarje medborgare med Lamartine kan utropa: -Jag år republikan, emedan jag tror på en Gud:då år det långe våntade tusenåriga riket för dörren, det rike, der de råttfårdiga, efter skriftens löfte, skola regera med Kristus i tusende år,) det rike, som Johannes, landsslyktingen, skådade från Pathmos strand . — Men — afbryter man — ni år ju en komplett svårmare. yDet år sannt. Jag har alltid funnit det så ljuft, att svårma för det, som år ådelt och skånt. — Ni trampar — fortfor man — hela vår högvördiga orthodoxi på liktornarne. — Iag afbeder mitt fel, liktornar böra egentligen icke trampas, de måste — skåras. — Och — tillägger man med en gudsnädelig pantomim — till allt detta år ni chiliast. — Jå så år det — Jag år verkligen chiliast, men — en politisk chiliast. ) Tusen år nyttjas hår, som slerstädes i Skriften, om ett obeståmdt tal, och utmårker en ganska lång tidrymd af år.