bragd och det i Madrid spillda spanska blod: Himmell Hvilken verkan frambragte icke denna Hjobspost! De förut så godmodige krigarne voro med ens liksom förvandlade till efter håmd törstande vildar. De gråsliga förhbannelserna och rasande åtbörderna uppfyllde oss alla med förskråckelse, tills vi fingo veta orsaken. Tillochmed den stilla, vånliga majoren bet ihop tånderna af qvåfdt raseri, och lyftade ofta de krampaktigt sammanknytna hånderna; Josef var den ende, som icke visade någon vrede, men vål en djup, förkrossande smårta. Icke många dagar varade dessa vilda utbrott: stormen lade sig, och efter den följde en sorglig stillhet, liksom når svarta åskmoln hafva lågrat sig på horizonten, och man ånnu icke vet, om de hafva rasat eller skola rasa. Någon tid hårefter uppstod midt om natten ett försärligt larm i köket; jag hörde flera håftiga röster och bland dem majorens. Som mitt rum låg midt Öfver köket, kastade jag några plagg på mig och ilade dit ned. Hvad såg jag? Majoren i blotta skjortan och byxorna flygande omkring på golfvet ibland den qvinliga domestikpersonalen från den ena till den andra, bedjande, ropande, nåstan sörtviflad öfver, att ingen förstod honom. Så snart han fick ögonen på mig, for han bort till