höll på en backe söder om Helligbek, hvarest ljungen den föregående natten råkat i brand, medan de yttersta holsteinska förposterna der sjöngo och gjorde sig lustiga. Från backen har man en hårlig öfversigt öfver den långa, jemt stigande heden, som blott hår och der afbrytes genom torsmossar eller cn åttehög, och som långre bort år begrånsad af skogarne och höjderna vid Idsted-passet. Kampen rasade på stora landsvågen och i mossarne på ömse sidor om densamma, åfvensom i det mera kouperade landskapet omkring Stolk: dock hindrade dimman och regnet och de våldiga krutråksmolnen hvarje redigare öfverblick af valplatsen. Från vår venstra slygel under general. Schleppegrell ashördes ingenting; centern vid stora landsvågen sick då order att tillsvidare icke trånga så starkt på. Ändtligen språngde en dragon fram på en håst, hvilken var nåra att störta; han medförde rapporter från venstra flygeln, men dessa låto föga glådjande. Omkring kl. 3; 2 hade general Schleppegrell brutit upp från sitt högqvarter i Havetoft med brigaderna Baggesen och Krabbe. Han talade till folket, allt efter som det tågade förbi honom, med denna kraftfulla röst, som kunde ingjuta mod tillochmed i den försagdes bråst. -Nå karlar, ropade han, i dag åren J vål rigtigt gladalOfverste Baggesens brigad ryckte emot Stolk, en dragonafdelning i teten. Tidigt på morgonen håHo dragonerna framför husen; inbyggarne, som till en del mycket godt kunde tala danska, kommo ut till dem med bråd och bränvin och svarade nej på frågan om det var Tyskar i byn; qvinnor och barn störtade under jemmer och klagan bort ösver sålten. Danskarnes framryckande blef starkt påskyndadt. Ållaredan voro tio bataljoner, öfverste Lassås i spetsen, ilade genom Ober-Stolk och vidare framåt; hurtigt kåmpande i jågarkedja och kompanikolonner banade de sig våg genom en skog, som ligger emellan de begge sjöarne Langsee och Jdstedtsee och var nyckeln till fiendens stållning. Då hörde de omkring kl. 5 ett håftigt skjutande i sin rygg från OberStolk. Det klara de andra nog sjelfva!-utbrast Lesså och fortsatte framryckandet tillika med de öfriga begge bataljonscheferne. Vid samma tid hållo general Schleppegrell, öfverste Baggesen, halfannan sqvadron och 6 kanoner med betåckning på en höjd tått vid ober-Stolk, hvarifrån kanonerna öppnade sin eld. Då fåstades åfven deras uppmårksamhet på det plötsliga skjutandet och de sågo åfven ett hus brinna. -Det år visst fiendens signal,utbrast en officer, ty öfverallt, hvarest vi dragit fram i dag, har jag sett ett hus brinna.Generalen ansåg i första ögonblicket saken icke så vigtig, och trodde alltsammans härröra från en upprorisk bondhop. Han sånde tvenne af sina adjutanter och en afdelning dragoner till ober-Stolk. Dragonerna språngde åstad. -Ah, hugg ned det packet! ropades det till dem under vågen; dock i stållet för bönder stötte de vid ingången till byn på ett kompagni Holsteinare, som emottogo dem med gevårsskott. Till höger och till venster störtade ryttare och håstar och våltrade sig öfver hvarandra; emellertid skingrade dragonerna med sina sablar fienden, och de fortsatte inhuggningen intill midt i byen, hvarest de stötte på en betydligare samlad styrka, emot hvilken deras inhuggning studsade tillbaka. Der föll ytterligare mången karl af dem; flera blefvo tagna till fånga. Skjutandet i Ober-Stolk tilltog beståndigt; från alla håll, från trådgårdar, hus, stengårdsgårdar och lefvande häckar smållde det, ofta blott på 20 stegs afstånd, och 13:de bataljonen språngdes i bitar och stycken. Det var påtagligt, att en stark kolonn Holsteinare hade fallit oss rakt i den obetåckta flanken, ty emot denna var general Willisens motstånd rigtadt. Så snart han nemligen ansåg det passande ögonblicket vara inne, hade han låtit pr ——