Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1850, sida 1

— ——————c— — :9äö——— — —— pråktig pojke! ... hans nåsa och panna. bomber och granater . . låt mig omfamna er! Rörd föll jag i den hjerllige gubbens armar. — Hör på ... ni sade mig en gång deruppe i Upsala att ni tyckte om flickungen min; — återtog han efter en stunds uppehåll — Jag mårker vål att det der tycket fortfar ånnu.... Änfåkta och regera . . . jag har nu tånkt på saken ... Hilda du! — ropade han och gick mot dörren — Kom hit! Jag har något att såga dig. . Hilda intrådde. — Mina barn — sade majoren i det han lade hennes hand i min — den der svarta dominon var en sakramenskadt förnuftig karl . jag har tänkt på hvad han sade... varen lycklige med hvarandra! ... Gud vålsigne er!. Och hastigt lemnade majoren rummet. vJag var ensam med Hilda . . . ensam i hennes armar! ... Föreståll dig, om du kan, den himmel, som låg i hennes första kyss! Hvilka ögenblick af sällhet! ... Nu år hon min ... hör du?... Min!!! rben lilla, trefliga majorskan var idel glådje vid underråttelsen om vår förlofning: men hur tror du, att kammarjunkaren såg ut?. lLångre nåsa ån hans har jag aldrig sett. .