Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1850, sida 1

nållsbehof räcker dit genom sönen för de af en arbetsklass derpå anvånda anstrångningar, så var åfven hår fallet, och skulle efter föreningsvåsendets vidare utbildning, alltid så hafva blifvit. Dessa föreningar, tillkomna på så naturlig våg, kunde reaktionen upphåfva genom ett ministerielt penndrag. Följden var dels att behofvet blef otillfredstäldt. hvarigenom ett odrågligt umbårande uppstod, dels sökte sig godlsörelse på andra, antingen kostsammare eller uslare vågar; ty behofvet förstår att uppspåra tusende sådana. Föreningarnes ta lare tystnade, men det våckta kunskapsbegäret grundade solkbibliothekerna. Diskussionen lslyktar till trångre kretsar; och om spionen lyssnar vid vårdshusbordet, och den demokratiska vårdshusvården, beröfvad all nåringsrått, med sin familj sånkes i elände, så kan dock ingen konstapel intrånga i familjkretsar: här är ordet sritt, och det år redan en agitation för frihetens sak, når den ene grannen berättar för den andre, fadren för den lyssnande sonen, de förflutna årens historia, når de omtala de umbåranden som reaktionens tryckande hand pålågger dem, beråkna de skatter de måste utgöra för armeen, polisen samt till och med för den ,skyddade industrien, når de klaga för hvarandra den nöd och fattigdom ofriheten i nåringarne förorsakar. Föreningarnes upphåfvande år icke desto mindre ett hämmande åt framåtskridandet i samhällsbehofven och deras tillfredsstållande. För den af föreningarne sramkallade verksamheten i nåringarne år dess hittillsvarande verkningskrefs tillsluten, och de derpå anvånda kapitalerne förlora i vårde. Det var ett störande ingrepp i det borgerliga samhållets verksamhet, som framkallade dessa verkningar. Pressen var reaktionen en nagel i Ögat; dess frihet borde inskrånkas, d. v. s. upphåfvas. Skårskådom följderna. Hvad år vål pressfrihet annat ån en del af nåringssriheten? Det år ett behof för det oerhörda flertalet af folket, att dagligen erfara hvad som sker utom murarne af deras eget hem, att hålla jemna steg med folkets historia och bildning, förnimma andras mening dfver förhållanderna och deras förbåttring, skaffa sig upplysning öfver saker om hvilka en klar kunskap fattas dem, offentligt uttala sina tankar och öflvertygelser, framhålla dem för de deremot handlande maktegarne och se dem utspridda bland folket. Detta behof alstrade den periodiska pressen, hvilken dock, liksom alla industriella framsteg i sina kulturhistoriske verkningar, tusenfaldigt ölverträslar behofvets af densamma framkallade fordringar. Den periodiska pressen sysselsåtter en mångd arbetare, såsom författare, förlåggere, såttare, tryckare, expedienter, kringbårare, pappersfabrikanter, stilgjutare 0. s. v. Genom upphäfrvandet af pressfriheten försätten J detta yrke i ett undantagstillstånd. Hautionerna åro ett från nåringarne och det produktiva anvåndandet undanryckt kapital, ty J bören veta, att 300 Rdrs kapital, enligt nuvarande förhållanden, årligen sysselsåtter en arbetare, att således för hvarje inbetald kaution af 5000 Rdr, 16 arbetare beröfvas sitt underhåll. Genom kautionerne — och ståm-eieiieee6g0:s A2