Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1850, sida 1

Vid min hemkomst kom majoren emot mig och lemnade mig brefvet. — Anfåkta, regera... herr doktor, jag har sannerligen aldrig kommit att fråga efter ert tillnamn — sade han — slumpen har nu kommit mig till hjelp ... hör på, huru gammal år ni? — Antalet af mina år år ett ord, som skulle komma en fattig fan till soldat att darra — svarade jag leende — fem och tjugo, herr major! — Godt!... hvad yrke hade er far valt? — Han var milifär liksom ni, men hann aldrig så långt i graderna. oo Kommer ni ånnu ihåg honom? — Nej... det har jag knåfveln så svårt för, ty han stupade i Tyskland ett par månader innan jag såg dagen. ... Men jag bår ståndigt med mig ett portrått af honom, som jag ärlt efter min mor... se hår! — Bomber och granater! . . Mina aningar bedrogo mig då icke! — kropade han i Jet han betraktade medaljongen. — Ja det år han, det år Carl lifslefvande . .. min ende, sanne vån och krigskamrat, som stupade vid min sida ... Anfåkta och regera, herre! det var en försynens skickelse, som låt mig tråffa jer... låt mig se på er, doktor. fan anfåkta; att jag ej kånde igen er på Carl .