Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1850, sida 1

kecaktion och framtskridande-i Sedan tvenne år tillbaka kämpar åter reaktionen mot framåtskridandet, med alla medel, hvilka den menskliga uppfinningskonsten förmår upptånka och statsmaschinen utföra. Genom dessa medel kan den visserligen ästad komma något, den kan dölja framåtskridandet för mångdens ögon, försvära dess våg; men slagen tråffa alltid blott individer eller enskildta sidor af folklifvet. Framåtskridandet, denne allestådes närvarande ande, lefver i hvarje samhållsstråfvan. Får han ej höja sin röst i skolan, i pressen, i talarestolen, så uppenbarar han sig såmycket måkligare uti industrien; tillbakahålles han åfven der genom tillkonstlade medel, så tar han ett jåttesteg i vetenskapen eller i allmänna opinionen. Han kan ej fångas, han år odödlig, och segrar han på ena hållet, så kan han ej mera hållas tillbaka på det andra. Reaktionen upphåfde föreningarne och trodde sig dermed gifvit framåtskridandet ett våldigt slag. Låtom oss se hvad den utråttat. Föreningarne skulle såkerligen icke hafva uppstått om de icke tillfredsställt ett behof hos en stor del af folket. Handtverkarne och arbetarne oönskade, efter dagens anstrångande mödor, sållskapslifvets vederqvickelse, ömsesidigt utbyte af tankar och iakttagelser, undersisning och bildning. I föreningarne uppsylldes dessa Önskningar, och mån uppstodo, hvilka funno sin tillfredsstållelse i att verka för folkets andeliga våckelse och bildning. Genom behofvet var på sått och vis en fortsättning af folkskolan framkallad. Föreningarne förde de fattige och de bemedlade tillsammans, de fyllde den klyfta som ätskiljer de ågande och icke ågande, samt framkallade erkånnandet, att dessa ömsesidigt behöfva hvarandra. Följden var försoning mellan motsatserna och ömsesidigt understöd. Mången arbetslås fann, genom föreningarne, lönande arbete, mången hjelplös bistånd. Understådskassorne och arbetare-assosiationerne, hvilka uppstodo genom föreningarne, erbjödo den enskildte om äfven torftige medel att afvårja eller fördraga eländet. De vore asyler åt dem, sor hvilka, genom den tryckande ofriheten i näringarne, vågen till kapitalet och större förjenst, blef slingd: de voro nödportar, som samhållet måste bygga sig, då okunnigheten och det enskildta interesset höllo den naturliga och breda ingången till den allmännare nytta, som fullkomlig nåringsfrihet bildar, stångd. En hel följd af råttvisa, och till en del trångande behof framkallade föreningarne, och skulle hafva bildat dem till allt betydelsefullare elementer uti samhållslilvet. kedan begynte slera företagsamme män och arbetare att åtminstone till någon del grunda sin nåringsverksamhet på foreningarnes behofver, och liksom hvarje tillfredsstållande af ett sam) Denna ur ÅRationalZeitunzz hemtade artikel har visserligen i flera fall närmast afseende på Preussiska förhållanden, men torde icke destomindre vara af intresse åfven för svenska läsare. —ä