Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 28 augusti 1850, sida 1

pelafgiften, som i afseende på sina a verkningar på nåringens slor står temmeligen nåra dessa — gören J å ena sidan produkterna af denna nåringsgren dyrare, tidningarne och periodiska bladen inskrånka således och förhöja priset på tillfredsstållandet af folkets behof; å andra sidan utesluten J det lilla kapitalet från denna nåringsgren, skapen en skyddstull för det stora kapitalet mot det lilla, en skyddstull, som af regerinsens medel, d. v. s. ur folkets fickor understöder pressen mot de sjelfståndiga bladen, en skyddstull för dumheten, som en gång i besittning af en tidning blir en siende till bildningen, emedan konkurrensen försvåras. Derigenom att kautionen gör tidningarne dyrare, minskar den afsåttningen och gör åter en mångda hittills sysselsatte arbetare drödlösa. Genom arbetets fördyrande nedtrycktes en del af dagliga pressen, en mångd kapitaler, hvilka hittills förråntade sig i dessa blad, förlorade sitt vårde, och en mångd arbetare, som voro sysselsatta för bladen gjordes brödlösa. Genom konfiskationerne uppehällen J bladen tills de förlorat sitt vårde, hvilket är ungefår detsamma som om ni ville kasta en sockersjudares sockertoppar i vatten. Genom drakoniska presslagar och censur hindren J författaren att skrifva klart och konseqvent, d. v. s. lemna en god vara. Precist detsamma som om ni ville svårta en blekares linne eller dränka sockersjudarens socker i hårsk olja. Genom upphåfvande af koncessioner och genom tidningsförbud beröfven J en mångd kapitaler sitt vårde, en mångd arbetare sitt bröd och en del af samhållet tillfredsställandet af ett behof — just som om ni plötsligen ville förbjuda tillverkningen af ylletyger. UWpphåfvandet af hressfriheten, år ett upphåfvande af den enskiltes fria förfogande öfver sin produktiva verksamhet. Det medför alla följderna af statsmaktens ingrepp i arbetets frihet — kapitalsslöseri, brödlöshet och elånde för pruducenterne: för konsumenterne åter prisstegring, försmådligheter och hinder i uppfyllandet af deras behofver. J kunnen på denna våg göra pressen kraftlös och får lång tid ur stånd att uppfylla sin kulturhistoriska mission; men behofvet en gång våckt, finner, trotts alla mått och steg, tusende medel och vågar att komma till sitt mål. Hvad som icke får tryckas, det skrifves och likvål, hvad som icke får skrifvas, trånger från talarens mun desto djupare i åhörarens hjerta; och likasom en ironi på eder sjelfva, byggen J, på samma tid J undertrycken pressfriheten, jernbanor och elektriska telegrafer, hvilka med orkanens hastighet föra det lefvande ordet från ort till ort, och genom det rörliga affårslifvet mellan de aflågsnaste lånder samt det koncentrerade folklifvet, i sina verkningar tiofaldigt öfvertråfla pressen. km fl —