Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 26 augusti 1850, sida 1

Hvem skulle ej hafva fallit ned och beundrat tillbedit?. Men utanför hennes fönster höjde sig sången buren på silfverklara melodiers vingar.. en af dessa sköna serenader, dem man vid Fyris strånder så ofta hår och beundrar. . Underbara makt, som bor i sången!. . . Lånade den sin spira från den Evige sjelf? . . Är den, såsom filosofen sagt oss, endast ett svagt echo af den musik, som verldarne i sitt kretslopp utföra? ... Huru skön måste ej den då vara!. Men når sängens sista ton förklingat. bredde sömnens engel sitt slor öfver Hildas öga hon slumrade så som endast englar måste göra det. . Men Allon — hvad gjorde han i den ljusa, tysta sommarnatten? . . Afven hans öga stod öppet, äfven hans hjerta var fullt, till dess en stilla slummer låt honom i drömmen fortsätta de fantasier, som lifvade hans sjål. Möttes de ålskandes sjlar i drömmarnes verld? ... Såg du det ljufva leendet på deras läppar, hvi tviflade du då?... Hårde du huru de hviskade hvarandras namn, hvi tvekade du? De ålskandes sjålar möttes i drömmarnes verld. ..