Article Image
vittnar, äro den folkliga frihetens mest sega och 3 förhårdade motståndare; att hos dessa, åfven enligt all historias vittnesbörd, ingen annan anda ån partianda år rådande. Jönköpingsbladet sjelft erkånner visserligen, att möjligheten, till förslagets framtida Törbåttring år ytterst sörsvårgd.emedan de rika och de högre embetsmånnen få ett alltför stort inslytande; och samma blad anför åfven följande supponerade exempel: ,Ett valsamhålle kan bestå af blott en rik och många burgne, men ej tvårtom; om nu i ett sådant samhålle röstantalet t. ex. utgör 1000 sextondelar, deraf vid ett val en person erhållit 160, men bland de öfrige ingen fått fullt 100, så kan den rike med sina 64 sextondelar (det år således fråga om stadsval) gifva utslaget till förmån för den som i dfrigt endast fått 97; — äro der två rike, som hålla ihop — och det år låttare för två ån för många att komma öfverens — så kunna de ensamma afgåra valet, om de öfrias röster blifva så delade, att ingen får mer ån 127 sextondelar.Detta exempel kan naturligtvis varieras på flerfalldiga sått. — Men vi anse förslagets fram tida förbåttring icke blott såsom ytterst försvårad, utan rentaf såsom omöjlig — vi tala hår naturligtvis endast om lagliga och fredliga förbåttringsmedel. Ty om man antager — hvilket icke blott vår egen utan åfven andra lånders senare historia, t. e. Frankrikes, bjuder och befaller oss att antaga — att den allierade plutokratien och byråkratien aldrig går någon koncession åt folkets billiga fordringar, om ej tvungen af en revolution; om man till detta antagande lågger den omståndigheten att, enligt Å 31 i det hvilande förslaget, valbarheten till öfre kammaren år så kringskuren, att den hufvudsakligast beror på kungliga fullmakter, hvilket, såsom Jönköpingsbladet riktigt anmårker, i resultatet nåra motsvarar detsamma som en af regeringen tillsatt pårskammare; om man erinrar sig, att denna pårskammare i de flesta fall eger ett afgörande veto mot nedra kammaren, och att i de öfriga fallen besluten faststållas genom båda kamrarnas samfållda omröstning; om man tar i betraktande, att vid denna områstning pårskammaren eger icke mindre ån 120 röster mot den nedra kammarens 150 och således ur denna senare, hvilken — det kan icke en gång den mest inkarnerade gråskymling förneka — åtminstone till en betydlig del kommer att utgöras af byråkratiska och plutokratiska elementer, endast behöfver rekrytera sig med 16 röster för att vinna seger: — så fråga vi, huru det kan salla någon in att drömma om framtida förbättringar i förslaget. Vi anse oss, på grund af ofvan anförda skål, böra besvara första frågan sålunda: om det hvilande förslaget antages finnas inga utsigter att på fredlig våg afhjelpa dess bristfölligheter. I sammanhang med denna fråga, vilja vi åfven påpeka ett förhållande, som på senare tider, att dåma af åtskilliga romståndigheter-, ätven tyckes fallit regeringen i Ögonen, att nämnligen byråkratien och dess hundssörvandter, med det öfvertag dessa i söljd af sörslaget skulle erhålla, blefve får den kungliga makten lika farlig som för den solkliga friheten. Den oblidkeliga historien vitsordar åfven detta förhållande. Deraf förklaras regeringens nuvarande synbara ljumhet och likgiltighet för sitt eget förslag: den börjar inse, att de påråknande bundsförvandterna skulle blifva allt för måktiga, att de innan kort torde förvandlas till fiender. (Forts) EWwvhatar

26 augusti 1850, sida 2

Thumbnail