Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 22 augusti 1850, sida 2

—— —— — ———äk 5—2ä——ö—a )m— sade er då denna svarta domino, som så djupt kunde skaka er själs innersta? .. — Ingenting af vigt ... men han kom mig att darra genom den hemlighetsfullhet hvarmed han omgaf sig. ... —Ingenting, såger ni... och likvål år jag dfvertygad att hvad han sade er just år det, som ni nu söker dölja för mig... men jag kånner denna svarta domino och han måste beråtta ert samtal för mig... hår ni... han måste! ... — Barmhertighet, herr doktor!... hvarfore denna nyfikenhet, som ej gagnar er, och hvilken, i fall den tillfredsstålles, endast skall göra mig dubbelt olycklig... Om ni tror att någon hemlig sorg skulle trycka mig, hvarföre då, genom att utforska orsaken deriill, lågga ny tyngd på bördan? ... — Ni år mycket envis, mamsell Hilda... jag har redan sagt er enda möjliga såttet att återgilfva er helsan, och likvåäl stämplar ni mina bemödanden såsom nyfikenhet... att söka befria ert hjerta från en tårande sorg, år det att lågga ste på börda? ... — Ack, herr doktor! ... om ni visste huru grymt ni plågar mig med detta samtal ... jag ber er, upphör dermed! . . . och unna mig åtminstone lyckan att få sluta inom mig sjelf hvad jag alltid sökt dölja!