Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 17 augusti 1850, sida 1

——T — —— — proletärer-, som bildat sig i de lånder af Europa, som gått ett halft århundrade förut i och gifvit exempel; det beror på detta stånd, om vi skola göra till sanning, åfven i detta fall, ett tråffande uttryck af hr Swartz, uti en annan fråga, vid det sista landtbruksmötet, att vi skola antaga och verkstålla ett fråmmande förslag, just då, når man i det fråmmande landet kommit underfund med detta förslags oduglighet eller skadlighet. Fåderneslandets nårmaste framtid ligger derför nu, som vid flera vigtiga tillfållen i vår historia, uti vårt bondestånds händer. Vi frukta då intet Ögonblick för utgången; vi uppmane blott de medlemmar af detta stånd, till hvilka våra ord möjligen kunna trånga, att, vid asgörandet af denna vigtiga fosterlandsangelågenhet, noga öfvervåga och fråga sig sjelfva: -Är detta representationsförslag sådant, att det skall befråmja fåderneslandets vål? år det ett uttryck af det svenska folkets sinnelag; ett tillfredsstållande, om i ån så ringa mån, af tidens fordran? Är det rått? Är det klokt? Det svar den råttsinte, svenske bonden skall uttala på dessa frågor, år, enligt vår tanka, ej svårt att förutse. Det skall blifva mårkvårdigt, att erfara, om vi bedragit oss. Men talet om bondeståndet, leder oss till en sida af representationssaken, som vi ånnu icke framhållit. Våra politiska motståndare borde hålla oss råttvisa för att vi nu såsom alltid, strångt hållit oss vid den grundsats af samfåldhet, som vi anse vara en hufvudprincip i representationen, och aldrig sökt någon hjelp emot det hvilande förslaget uti ståndsprincipen. Allt hvad vi i detta fall yttrat, har inskrånkt sig till uttalandet af det ovederlagda och ovederlåggliga yttrandet, att åfven det hvilande förslaget år bysdt på klassprincip, och på klasser, som åro vida onaturligare, vida farligare, ån de klasser som bero af yrken och lefnadssysselsåttning: nemligen på förmögenhetsklasser. Äfven derföre, derföre att det strider emot den allmånprincip, som vi anse böra utgöra grunden för ett lands representation, hafva vi bekåmpat detta förslag. Men då man försvarat dessa klasser, då imen A. B., den mångårige kåmpen sör nyssnämnda, högre princip, Irådt in bland deras leder, som säkta för klassintressena, då torde vi få — åfven med fara att missförstås — fåsta uppmårksamheten på en ganska vigtig omståndighet, som åtminstone i en afdelning af vår representation bör omintetgöra det hvilande förslaget: d. å. att detta förslag kommer att i politiskt — nb. i representativt — hånseende språnga och tillintetsöra ett stånd, som år vårt lands kårna, som utgör en lycklig och årofull egendomlighet för Sverige, nemligen hondestägdet. icke genom att låta detta ständets upphåfvande bero på uppsåendet i en högre samhållelighet, utan på en sönderdelning mellan anära klasskathegorier. Den sörmögnare bonden , uppflyttas till en helt annan valkathegori ån den mindre förmögne, och får der rösta tillsammans med prest och kronofogde och andra -höga herrar., Den mindre förmögna delen deremot indelas i dessa för kånslan vidriga, m men dock vid detta fall mindre farliga, förmögenhetsklasser, hvilka blifvit nog ofta framhällna, utan att nu behöfva yt