Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 16 augusti 1850, sida 1

romanförfattare och novellister nu för tiden veta att fylla sina ark. Må det anses nog, då jag såger att balen illustrerades af allt hvad den lårda staden egde elegant och utmårkt. I detta brokiga hvimmel voro Allon och jag bland de få omaskerade. Glad, såsom alltid, gjorde han sin ronde kring salen, innan han slog sig ned i ro bredvid en dame, hvars magnifika iigenarkostym, omslutande en figur af de mest intagande former, redan vid första anblicken måste våcka uppmårksamhet och beundran. Om vi med våra spejande blickar kunnat trånga genom den förhatliga masken, som dolde hennes sköna ansigte, skulle vi hafva igenkånt vår bekantskap sedan förmiddagen, ifall vi icke redan gjort det på det bruna, eldiga ögat, som nu tycktes stråla af glådje. Jag konverserade ett stycke derifrån med vår lilla fru, som tog sig rått vål ut i sin tåcka tyrolska nationaldrågt. Likvål kunde jag ej låta bli att understundom kasta en forskande blick till den plats, der min vån uppbjöd hela sin förmåga att behaga den unga Zigenerskan. . orchestern spelade upp, och nu såg jag dem båda i valsens hvirflar flyga kring salongen; men vid dess slut brann det en osörklarlig eld i Allons öga .. var det en verkan af den lifvande