Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1850, sida 2

—g— ——————— ——— — kånde å andra sidan ett verkligt behof att utvexla mina tankar med hennes. Jag hade hunnit blifva förtrolig med min sköna sidokamrat, och fann med nöje att jag icke var henne alldeles likgiltig. Jag låt derföre gerna kammarjunkaren med sin tråkiga artighet underhålla majorskan, under det hennes kåra hålft samspråkade ån med en ån med en annan, och jag höll just på att tillsamman med henne beundra Skoklosters prydliga torn, då ångfartyget stannade sin fart för att upptaga en ny passagerare ur en liten båt, som just nu lade till. I den nykomne igenkånde jag, med glådje, min vån, Allon L., som skyndat mig till mötes för att vålkomna mig, Jag gjorde en lått bugning för Hilda och skyndade att trycka min gamle kamrats hand. Allon, sedan några dagar vålbeståld medicine doktor, var en ung vildhjerna om 25 år med ypperligt hufvud och godt hjerta. Vår första bekantskap bade vi gjort på gymnasium i, och sedan den tiden hade vi varit oskiljaktiga från hvarandra... en omståndighet, för hvilken vi gerna uppburit öknamnet ddupletten. Medan han ånnu gömdes under modrens hjerta hade hans fader på Tysklands slåtter funnit hjeltedden i striden för sitt fosterland. Vid nitton års ålder måste han