Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1850, sida 2

alla klasser; af N. W. Lundeqvist, 8 upplagan, 364 stdor. Att juridiska handböcker medföra ett stort och verkligt gagn, serdeles för dem, som i lagfarenheten icke ega någon underbyggnad, torde nåppeligen tarfva många bevis. Ty hvilken medhorgare kan väl alltid vara såker på att ej råka i kollision med råttvisan? Och huru ofta behöfver ej den enskildte rådfråga icke blott allmånna lagen, utan åfven någon af de stadgar, som tillhöra en viss gren af den vidstråckta rättsvetenskapen? Huru ofta kan ej bristande kånnedom af en till utseende ganska obetydlig formalitet, eller försummelse att iakttaga en i lagarne söreskrifven tid medföra invecklade processer med thy åtföljande utgifter och förluster? Huru nyttigt år det då ej att hafva en pålitlig hjelpreda till hands för att undvika dylika vid domstolarne och i det allmånna lifvet ståndigt förekommande motgångar? Erfarenheten visar, ty vårr, att mången förbisett denna vigtiga omståndighet och föredragit att genom eget sörvållande råka i nåd och elånde, förr ån de kunnat beqvåma sig till en obetydlig utgilt. Hår besannas det gamla ordspråket: att snålheten besegrar visheten. Medgifvas måste visserligen att intresset för en nårmare kånnedom af våra lagar i sednare tider i håg grad tilltagit. Men ånnu återstår mycket att önska i den vågen; ty onekligen utgöres det dfvervågande antalet husfåder at sådane, som hvarken sett i en juridisk bok eller ens kånna de första grunderne af råttsvetenskapen. De åro åfven derföre ståndigt utsatte får faror och bekymmer och sakna meråndels förmåga att kunna reda sig i tvistiga förhållanden. För stådernes innevånare går det i sådana fall någorlunda an, ty de kunna alltid, naturligtvis med uppoffring af tid och penningar, rådfråga advokater; men landets innevånare ega ofta ej denna utvåg och åro derutinnan således mera vanlottade ån de förre. Men åfven ur andra synpunkter medför kånnedom af lagarne ett stort gagn. Ty för det första år det tydligt, att som studium af lagboken icke kan ske lika lått och tanklöst som af en roman, utan, tvertom, fordrar anstrångning och estertanka, så måste åfven skarpsinnigheten och förmågan att reda sig i kinkiga Tall derigenom i hög grad tillvexa. En i laskunskayen bevandrad person utmårker sig dersöre meråndels genom en viss syndighet att sinna sig jemte skårpa i förstånd och resonnemang, allt egenskaper, som man eljest tråffar blott hos den högre bildningen, eller rikare naturanlag. För det andra år det tydligt, att enår vår allmånna lag blifvit sammanskrifven ur synpunkten, af en lag för folket, och det folkliga elementet der erhållit en så dfvervågande form, att detsamma uppenbarar sig icke allenast i fråga om det processuella förfarandet inför råtta, utan åfven i råttigheten för folket att sjelft få deltaga i va—-k F—— Juridisk Handbok för medborgare af