Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 15 augusti 1850, sida 1

AAAHAA:: — tydigt, att det endast derför borde förkastas, eller har Aftonbladet ansett sig böra dröja till sista ögonblicket för att just under riksdagsmannavalens pågående uttala sitt omdöme och såmedelst slå de våljande med håpnad och förskråckelse. I denna senaste mening hafva vi ståmplat Aftonbladets nu uttalade votum såsom ett affall från frihetens sanna vånner till dess fiender. Vi skola nu upptaga och gendrifva de vigtigaste satserna i Aftonbladets utfårdade proklamation. Efter en mycket lång inledning, deri Aftonbladet bland annat yttrar, att det beklagligen icke kommer i fråga att erhålla den reform, som allmånna tånkesåttet kunde förena sig om att anse såsom den mest åndamålseniiga— — — — att man genom det hvilande förslagets antagande skulle ebefria sig från månget bekymmer, många partisplittringar, mången oro och mången mödosam kamp för framtiden-, och i hvilken inledning Aftonbladet genom en retrospektiv framstållning — ett slag af framstållning, som det såger sig i allmånhet icke mycket ålska — på sitt vanliga fiffiga sått anknyter sina nårvarande åsigter till de förut hysta — efter en mycket lång inledning, såga vi, utgörande mer ån hålften a hela proklamationen, framkomma åndtligen några skål och bevis på hvilka Aftonbl. såger sig grunda esin föråndrade åsigt. I afseende på de ofvananförde yttranden få vi fråga: Finnes icke Örebromötets förslag? har icke allmånna tånkesåttet förenat sig att anse det såsom det för ögonblicket mest åndamålsenliga? kan icke detta förslag göras hvilande till nåsta riksdag, och då blifva med stor pluralitet antaget? Om detta år möjligt, hvarför skulle det då icke kunna -komma i frågaatt erhålla en af allmånna tånkesåttet gillad reform? Skulle man, blott för att undvika bekymmer, partisplittringar, oro, mådosam kamp, skånka segern åt en halsstarrig minoritet, som endast strider för kast-intressen? Skulle vål det nu så lefnadstråtta och ålderstigna Aftonbladet, som visat sig så högligen sky kampens måda, framdeles ega nog mod och kraft att aftvinga den genom förslagets antagande förstärkta aristokratien de koncessioner, som det sjelft såger att nationen måste ega att genast begåra och med allvar yrka-? — Hvad slutligen angår Aftonbladets vedervilja för retrospektiva framstållningar, så finna vi den helt naturlig, sårdeles når man år i våg med att frångå fordna åsigter. Aftonbladets hufvudsakliga bevisning ligger uti följande: I andra kammaren tillsåtter medelbara afdelningen 70 ledamöter, den omedelbara 50 och stådernas 30. Första kammaren tillsåttes genom en valnåmnd af 30 ledamöter för lånsdistriktet, af hvilka 12 utses af hvardera afdelningen på landet och 6 från ståderna. Så vidt af de för handen varande tabellariska uppgifterna kan bedömas, ha vi nu trott oss finna, enligt hvad det osvannämnda anförandet innehåller, oen anse denna mening till vidare stå sast, att, om man ock antager, att ett aristokratiskt eller byråkratiskt element skulle få öfvervigten i afdelningen för de omedelbara valen på landet till andra kammaren, hvilket dock ej öfver I allt år fallet, så har Bondeståndet och antalet af hittills orepresenterade, (utom embetsmånnen) deremot sen ännu långt mera afgjord öfvervigt inom elektorsafdelningen. Härigenom år således enligt siffran den Sednare afdelningens öfvervigt gifven i den andra kammaren, der den Ullsätter 70 ledamöter emot 50 af den I l