Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 13 augusti 1850, sida 2

Ståmaingen i Holstein skildras i -Fl. Corr-, ester ummörnuiga meddelanden, som mycket mörk. Folket år missnöjdt och begår i sin förbittring de gröfsta exesser emot hvarje danskt sinnad. Når man spörjer Holsteinarne, om de tro, att den provisoriska styrelsen behåller regeringen af sosterlandskärlek, eller al egoism, svara de öppet: raf egoism; men hvad skola vi göra? Vi åro nu en gång komna in i vefvan. Gåfvorna från Tyskland belöpa sig hittills blott till c:a 40, 000 Ih. och äro som en droppa i hafvet; nya skatter kan man icke utskritva, och man år rådd för att inkalla landsförsamlingen. Ståthållarskapet vill gerna göra ett stort nationallän i -das grosse deutsche Vaterland-, beräknadt till 8 sk. pr hufvud, eller på 20 mill. mark; men det kan icke rigtigt få det till stånd. Mot general Willisen år ståmningen icke god. Det heter allmänt, att han före slaget vid Idstedt såndt en ritning öfver sin stållning jemte sin anfallsplan till preussiska krigministern, som gjort honom uppmårksam på, att centern var för svag; men han hade icke brytt sig om denna vink, och just derföre hade han förlorat slaget. ÅÄtven flyktingar från staden Slevsig hafva bidragit att reta ståmningen emot honom; ty hade han fört dem bakom ljuset till sista ögonblicket, och invånarne hade knappt sätt tid att slykta. Damer i sidenklädningar kommo till Rendsburg, åkande på kanoner eller gående till fots. Ännu återstår Slesvigholsteinarne ett fast stöd i hertigen af Braunschweig! Han vill på intet vilkor ratificera freden, ehuru hans ministrar rådt honom dertill och föreställt honom. att han icke emot Danskarne kunde sånda sina Braunschweigare, enår de genom militårkonventionen åro införlifvade i preussiska armken. Full af personligt deltagande för det olyckliga, öfvergisna Slesvigholstein och besjälad af sin faders ande, hvilken dog bjeltedöden för Tysklands åra och frihet, har den ådle hertigen fast beslutat att i hvarje fall