Den blifvande riksdagen. ed afseende härå, innehåller Bohus Låns ining följande: Riksdagskallelsen, eller såsom det råttast ter, erinran om den kallelse rikets stånder an i sista riksdagsbeslutet utfårdat, har ren bordt göra allmånheten uppmårksam upde snart stundande valen. Beklagligen hafresultaten af våra riksdagar icke varit synrligen tillfredsställande för nationen, och pd undantag af riksdagarne 1809, 1823 och 140 kan man såga, att de till och med vaodtillfredsställande: så att, sedan åfven de je sista, af hvilka man på grund af hoppet ir den nya regeringens sundare styrelseprinID, gjorde sig råkning på något båttre, visat snart sagdt såmre, ån deras föregångare, ket vant sig att med sådan likgiltighet motriksdagsmannavalen. att ingen stort tånkt rpå förrån dagen då de skulle ske. Dengång borde dock åtminstone uppmårksamten hos folket vara större ån någonsin; ty t år otvifvelaktigt, att sedan man sett sig ken i förhoppningarne på regeringens verk Jomhet, intet annat medel återstår att bereIandet bättre framtid och betrygga folkets I, ån att de valda riksstånden med allvar vh kraft såka att begagna alla lagliga medel 1 att förmå regeringen och de privilegieraStånden att bereda gemensamt med sig oresentationssöråndringen. så att den ätastone vid derpå följande riksdagen kunde nomföras. Att tro, att detta skulle kunna e genom det hvilande förslagets antagande Bj otånkbart. Blifver det icke möjligt att så förnuftig och råttvis r5epresentationssorm, an finnes ingen såkerhet för nationens fram(. Vi åro då lemnade kanske ånnu under nerationers tid att qvarstå i den belågenhet 0 söndring. oreda, godtycke och hopplöshet, m så långe varit svenska folkets lott. Men br sådan representationsform och förständiga slut i de årenden, som skola äfven i anla delar behandlas af rikets stånder, huru ola de vål tillvågabringas, om icke rikets än rgerskap och allmoge på det omsorgsfullae vålja sina riksdagsmån vid de nu skeenal: valen. Om de icke utse sådana personer, mm med någorlunda kunskaper, förenar en dlig och fast karakter, samt åro fullt beutna att utan omsvep tala sanningens språk, tru skulle det vål blifva möjligt att komma I något mål som kan tillfredsstålla landets Ähhof och folkets billiga förvåntan? vi vilja ol hoppas, att presterskapet skola vid valen Jall denna riksdag visa sig mera måne ån föril, att sånda patriotiske mån; ty landets preerskap. (vi tala ej hår om prelaterne och n deras parti), bår vål nu hafva insett, att t har till pligt och fördel att sluta sig till lkets, sak; och om så blifver, att dess riksAgsmån med deras onekligen stora erfarenAÅt och kånnedom om folkets belågenhet och hhof, skulle redligt och upprigtigt understödde två andra valda ståndens sak, så år det rrifvel underkastadt, att ju adeln måste sfva efter, och att den del af riddarhuset Oom om ån ringa till antal, dock stådse vist sig mena vål med fosterlandet, skall finSa sig så understödd af allmånna opinioner 1. de öfriga ständen, att i fall regeringer V.———aÄAQOAOA nr a SLS F— — —