Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 10 augusti 1850, sida 1

Korrespondens. Paris den 2 Augusti 1850. Nationalförsamlingens hvilodag nalkas, men allt år dock icke lungt och vål beståldt, såsom det borde vara. Sedan Mr. Montalembert från tribunen förklarat att landet år fullkomligt fredligt och att ingenting hindrar representanterne att taga sig 3:ne månaders ledighet, tyckes det som hade detta blott varit en signal till nya parlamentariska strider. De -Elyseiska, tidningarne åro sedan dess fyllde med coups detat. Sedan nationalförsamlingen gått ministerens önskningar i allo till mötes, beviljat inskrånkningar i sriheten ånda till möjlighetens gråns, och kanske derutöfver, vånder sig hotet mot henne sjelf. Efter att hafva beviljat ett litet tillskott af 3 millioner i presidentens aflöning, ansalles deri legislativa makten på det skarpaste, just från styrelsens sida. Sedan utgifvaren af tidningen -Pouvoir,blifvit dömd till 5,000 fr. böter, tycktes Monitören vilja utkasta en ny stridshandske. Åter ett åmne till sceniska förestållningar och håftiga debatter inom församlingen. Ågitationen vaknar å nyo, kriget tåndes åter i tribunen. Ministrarne framkallas till ansvar. En sorts afbön blir gjord af Mr. Baroche, hvilken åfven tvingas till en försåkran om trohet mot constitutionen och — republiken. Hvad vårde eller betydelse dylika försåkringar kunna hafva, vet hvar och en ganska vål. För att låta saken afstanna låtsade dock församlingen belåtenhet och försoning och allt var slut. Man valde 25 medlemmar till bevakning af landets konstitution och för att i håndelse af någon utomordentlig tilldragelse kunna genast sammankalla alla de öfriga. — I dag åro alla tidningar för första gången försedde med stämpel. En ny påminnelse om den förflutna konungatiden. I sanning mårkes numera icke något spår till den frimodiga och ådelsinnade republik, åt hvilken grunden lades af den odödlige Lamartine. Man har återgått till en fullkomlig monarki, blott med den skilnaden att man ånnu år i okunnighet om monarkens råtta namn. Formen har försvunnit så småningom, men namnet år dock qvar, och så långe år icke allt förloradt. Mången lårer vål i tysthet arbeta på att åfven få bort detta, men såttet och stunden lårer blifva svår nog att finna. Emellertid blandar sig ordet -Statskupp, likasom ett nödvåndigt ondt i dagens samtal och frågor. Mången hör det med fruktan, andra med åtlöje, och folket år lugnt, fördragsamt och tålmodigt under alla de eldfångda utlåtelser hvilka, stundom råttvisa, oftare oråttvisa, alltid osörsigtiga, nedfalla från tribunen på revolutionen och demokratien. — De år som följa på en statshvålfning behåfva fred och stillhet. Folket kånner det båst, ty det år detta, som mest lider. Det bevakar också landets lugn för vidare revolutioner, så vida dessa icke framkallas af partiernas onda andar. Stora operan år stångd sedan ett par veckor, och de stora artisterna hafva begifvit sig på flykten för att njuta sommarens herrliga lif och med luftens bevingade sångare drilla i dal och skog. Hvarje söndag ila ofantliga jernvågstrånger bort med tusentals resande, deraf största delen numera icke stannar förr mn —