Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 9 augusti 1850, sida 1

———— preussiska till namnet, åro det icke i hjertat. Som bevis kan följande sannfårdiga historia tjena: En Bezirkspresident kom för några år sedan till Cöln och då han från bryggan såg massor af folk inskeppas till Amerika, sade han: det arma folket; den som kunde hjelpa dem! En koslertbårare, som stod bredvid och hörde det smårtsamma, rådvilla utropet, trådde nårmare presidenten och sade: min herre, jag kan i detta stycke gifva eder ett godt råd; men först måste ni 8isva, mig 5 groschen-. Presidenten ville först höra Tådet, och sedan betala; men koffertbåraren var obeveklig! Då gaf presidenten honom sina begårda 5 gr. och frågade: huru lyder nu rådet?Båraren svarade: rbefria Rhenprovinsen från Preussen, så resa dess innevånare icke mera, till Amerikaoch dermed sprang han sin våg och lemnade presidenten tid att betånka svaret. Landstråckorna omkring Rhen åro icke i sig fruktbara; de innehålla till det mesta en mager sandjord, och dock är ingen provins i Preussen så befolkad, som Rhenprovinsen. Det kommer af de många fabriker, som der åro anlagda, isynnerhet klådfabriker, och af den ihårdighet, med hvilken man bearbetar och begagnar den i sig magra jorden. Såsom i hela Tyskland i allmånhet, så åfven hår: jorden får ingen hvila; år ut och år in måste hon båra fr ukt och på många stållen 2, 3 gånger om året. Man behåfver blott sommartiden resa genom Tyskland, Schweitz och Italien, så ser man redan ifrån vagnskorgen orsaken, hvarföre befolkvingen år så stor i jemsorelse med Sverige. Det år nåstan omöjligt att komma, förbi eller öfver ett -trådesgårde-. Allt år odladt och bår frukt; sjelfva den hvita sanden aftvingar man en sparsam gröda. Jordtemperaturen och solen göra visserligen sitt till, men också arbetsamheten och ihårdigheten göra mycket. Af ståderna kring Rhen kånner jag obetydligt. Basel år utmårkt för sin rikedom (handlande och sidenbandfabrikanter finnas der flere med en förmögenhet af 10 —20 millioner Schweizerfrank ), sitt enkla lefnadssått (det år svårt att i det husliga lifvet skilja en millionår i Basel från den, som icke har mera, ån sitt arbete att lefva af), och sin frikostighet mot milda anstalter. (Missionsseminarium, sWaisenhåuser-Armkinderschulenm. fl.) Strassburg och Cöln åro bekanta för sina domkyrkor; den sednare staden också för Farinas beryktade ean de Colognes fabrik. I Mainz hade jag tillfålle att dfvervara en åkta tysk och på samma gång katolsk ceremoni. Det var d. 25 Juli: den af konungen i Preussen mot Mainzboarnes vilja tillsatte f. d. ryttmåstaren, nu mera biskop Wilhelm von Ketteler hade på f. m. blifvit af en erkebiskop och 3 vigbiskopar ) insatt i sitt embete. Äkta katoliker åro tillika mycket lojala; den katolska befolkningen i Cöln glömde således, att de fått den till biskop, som de ej ville hafva, och anstållde om x) En Schv. Fr. ungefär 1 Rdr rgs. ) Weibischof kallas en biskops ställföreträdare. Då stiftet år stort och hiskopen sjelf öfverallt icke kan fara omkring och konfirmera (förrätta Firmung) samt utöfva andra biskopliga förrättningar, viges en vikarius, hvilken kallas vigbiskop. AZ3ing33gkgknkgnkngngngngkgkgnkgkgkgkgkgkgkgkgngkngkgnkngnnnnN RINNER