Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 8 augusti 1850, sida 1

mit hennes lyckas luftslott att ramla. Hon betraktade allt med denna feberaktiga ömhet som våckes af en förestående smårtsam skiljsmessa; hon utdelade stumma kyssar, hon skulle hafva velat trycka till sitt hjerta alla dessa vittnen till en för alltid förlorad lycka. Andtruten och med utslaget hår, intrådde hon åter i slottet och gick att klappa på Marcels dörr; men han var icke der. Då hon nu ville begifva sig tillbaka till sin mor, förde hennes våg henne förbi ingången till den korridor, som ledde till amiralens rum. Vid denna anblick håll hennes hjerta på att brista. Tanken, att resa utan att ånnu en gång hafva sett honom tråslade henne som en pil; hon gaf sig icke tid att reflektera, utan rusade bort till ingången af amiralens rum. Den till hålften undandragna gardinen tillåt henne att se honom utan att sjelf blifva sedd. Den gamle sjöbussen var i detta ögonblick öfverlemnad åt giktens qval och de bittra kånslor som söndersleto hans inre. Sittande tillbakalutad i sin låndstol genomgick han i tankarne alla detaljerna. af sitt sista samtal med baronessan och Gabrielle; han blef allt mer och mer exalterad i sin harm, hvilken