Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1850, sida 1

e, i motsats mot det föregående, vilja kalla: ifsöndringssystemet, isoleringssystemet, åger lera varma försvarare. — Ändamålet kan, ynes, det mig, vinnas på båda vågarne. Med let förra systemet sammanhånga stattorpareoch med det sednare jordtorparevåsendet. Båda skola verka vålgörande i den mån de nåra sammanbindas med sitt system, och blifva skadliga i den mån de afvika derifrån: d. v. s. stattorparesystemet skall blifva vålgörande i den stund det förvandlas till sambruk åfven i den mening att det blifver intressentskap, och jordtorparesystemet blifva vålssörande i den mån jordtorparen allt mer afsöndras från egendomen, sår sina prestationer förvandlade till arrenden i såd eller penningar i stållet för dagsverken, m. m. Detta leder mig till den hår uppstållda frågans andra del, och torde det tillåtas mig i detta hånseende uttrycka den åsigt, att hvarken stateller jordtorparesystemena åga, i och för sig synnerliga företråden framför hvarandra. Man kan sinna bergade stattorpare och utarmade jordtorpare. För att det sednare systemet skall erhålla någon verklig betydelse måste en föreskrift, om ej genom lag, dock i sed, göras gållande, som betryggar jordtorparen vid besittningen af hvad han förvårfvar. Det år ett hårdtörd, M. H., men det måste uttalas, ty det år sanning, att, under det man ropar på skydd åt den förmögnes eganderått och med fasa betraktar de låror som vilja göra ingrepp håri, så har, mig veterligen, aldrig något blifvit gjordt, för att skydda den fattige arbetarens eganderått. Det ökade vårde ett torp erhållit genom en persons deri nedlagda arbete, från tillträdet till aftrådandet, det år ovedersågligen denna persons råttmåtiga och lagliga egendom. Och dock har ingenting blifvit gjordt att skydda denna egendom; tvertom åro krånkningar deraf lika tillåtliga som vanliga. I stållet för att, såsom en och annan föreslagit, vilja lagligen förbinda en jordågare att uppgöra kontrakter på långre tid med sina torpare, i hvilket hånseende en lagstiftning synes mig olåmplig såsom ingående i den enskildes rått, och utan nytta, då den oupphörligt kan kringgås, skulle jag vilja yrka på ett stadgande, som förbunde hvarje jordågare, att vid utlegandet af ett torp vårdera torpet till åbyggnader och jord, och likaså vid aftrådandet, samt ovågerligen ersåtta innehafvaren det högre vårde torpet vid sednare tillfålle åger. Det år emellertid icke möjligt, att hår ingå i några speciela förslag rörande låsningen af arbeisklassens vigtiga fråga. Den som blott varmt söker målet skall alltid finna utvågar. att nå detsamma; det år derför jag vågar föreslå följande svar på den hår uppstållda frågan, såsom uttryckande mötets gemensamma, varma önskan att se arbetsklassens I stållning förbåttrad, och tillika den allmånna I högre. princip, hvilken borde ligga till grunden för ett stråfvande till detta mål. Mötets svar på frågan skulle då lyda sålunda: MVqåtet anser att frågan om förbåttring i arbetsklassens ekonomiska stållning år en af vår tids och vårt lands alldravigtigaste frågor, på hvars låsning det år hvarje samhållsmedlems heliga pligt att efter båsta förstånd och med varmaste nit arbeta. Mötet tror dock ej ROR SKSRSNSRNT RESER RER RR RARE SNR NRRRERRREEE .Ef 0