Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1850, sida 1

unga amerikanarens frieri, och att modren och dottren afslogo detsamma. Dessa detaljer, hvilka Bouvard blott med svärighet kunnat afpressa Duret, egde för honom ett intresse, som högbåtsmannen icke kunde ana. — För tusan! — mumlade han. trogen sina klassiska minnen, — de nostra re agitur! och det år omöjligt att så tala med någon, min hederlige Duret? — Omöjjigt! Notarien gned sig om hakan med handtaget till sin piska. — Jag skall då återkomma i morgon, — sade han efter några ögonblicks tvekan. Och han tillade får sig sjelf: — Jag skall skrifva bref. Om jag icke blir mottagen, skola bokståfverna tala i mitt stålle.... Då man icke får muntligen utföra sin sak, begagnar man inlagor. Han tog afsked af George, steg upp i sin kabriolett och återvånde till Rouen, något skakad i sin sjelfförtråstan, men besluten att kåmpa till sista ögonblicket, åfven om alla öfvergåfvo honom: Etiamsi omnes, ego non! Medan detta slags mellanspel egde rum, utvecklade sig den husliga dram, hvilken vi låtit våra låsare bevista, visserligen icke un