om arbetsklassen och dess ställning. Forts. och slut fr. n:o 170.) Låtom oss då återkomma till den nyss nåmnda satsen: bergning genom sitt arbete och personligt oberoende, såsom mål och utgångspunkt för den stållning, der arbetaren kan uppfylla sin menskliga beståmmelse. Detta kan nås på två sått: 1:o derigenom att arbetaren gåres till intressent i egendomens afkastning. Jag har hört talas om egendomar, der detta system redan blifvit utfördt, och det alls ej af någon filantropi å ågarens sida, utan af rent afseende på egen fördel. Genom att blifva sjelf intresserad af egendomens fördkade produktion, lifvas arbetarens lefnadslust och arbetshåg och ett mindre antal arbetare behöfves för att utråtta detsamma som förr; eller utråttas af samma antal arbetare långt mera arbete ån hvad som förr var fallet. På detta sått stiger egendomens alkastning och ågarens fördel befordras på samma gång som arbetarens. Detta moraliska inflytande får icke förbises, ty det år oundvikligt att en arbetare ej kan hysa samma deltagande för framgången af det företag, deri han sjelf ej åger minsta del, för ökandet af de skördar, hvilka han blott samlar in för en annan menniskas råkning, som för ett arbete af hvars framgång han finner sin egen fördel bero. Utförandet af sådane intressentskap måste blifva högst varierande till såttet, allt efter personaloch lokalförhållanden. 2:o derigenom att arbetaren får en liten besillning att sjelf bearbeta, ett eget hem att vårda och uppehålla. Detta system, hvilket jag skul