Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1850, sida 1

att vålja och våljas; men vi hafva sannerligen svårt att inse, huru hvar och en af de 511,000 personer, hvilka enligt förslaget, sakna statsborgarråttigheter, skall kunna förvårfva sig sådana. Förmågenhet ha dessa just icke, bildning icke heller, såsom detta ord år menadt i det kongl. förslaget. Om de nu sölle på den iden att, hvar Loch en, förrårfva sig sörmögenhet, — huru ginge det då med de nuvarande, proportionsvis såtaliga rika? Hela dessas rikedom tillsammanslagen, skulle svårligen råcka till att göra de förstnämnda förmögna. Om de derimot sloge sig på att förrärfra bildning, d. v. s. aspirerade magistergraden (ty med bildning menas hår endast förståndets upplysning, icke hjertats, viljans, karakterens förädling), så, förutsatt att omkring 1000 personer beqvåmligen vid ett universitet åtnjuta undervisning i de filosofiska disciplinerna, måste minst 511 nya universiteter inrättas hår i Sverige, eller 21 å 22 inom hvarje lån! Men ehuru en så gigantiskt utstråckt vetenskaplighet vore för oss svenskar både hedrande och Onskvård, torde det likvål möta betånkliga svårigheter att utföra en så storartad plan. — Derför, om det nu hvilande förslaget antages, få vål de två tredjedelarne af Sveriges myndiga befolkning åtnöjas med att sakna medborgarråttigheter. De ega dock en ljuf tröst deri, att vederbörandes åsigt, angående möjligheten att förskassa sig sådana, år, om också innehållande en blott och bar osanning, uppvuxen ur en uppriktig önskan och en from öfvertygelse. (Forts.)