Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1850, sida 1

umphator, under det att han med sig sjelf fullföljde en lycklig ålskares monolog. — Ändtligen har jag då fått ja, — tånkte han. — Det har gått långt om; men trågen vinner, heter det. Efter erhållandet af fjorton korgar (jag erkånner vål icke mer ån tio, men för mig sjelf kan jag icke dölja sanningen) — alltså efter erhållandet af fjorton korgar skulle hvar och en annan beslutit lefva ogift; men jag! ... Jag har icke förgåfves låst latin i skolan: Labor improbus omnia vincit. Fullföljande dessa och dylika betraktelser, framkom Bouvard till Barville: men der sick han veta, att amiralen stångt sig inne i sitt rum, att baronessan icke tog emot och att Marcel rest bort i sållskap med herr de Ramiere. Man kunde icke få tala med någon. Dessa underrättelser meddelades i en ganska tvår ton af hösbätsmannen, hvilken syntes orolig. Notarien försökte fråga honom, men han visste ingenting; han gissade imellertid att något missförstånd uppstått mellan baronessan och amiralen. Det hade, enligt hans uttryck, intråffat en stormby, och af några ord, utvexlade mellan herr Ren och Marcel, trodde han sig kunna sluta till, att det vore fråga om Gabrielles giftermål. Han trodde sig veta, att baronen understådde den