Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1850, sida 1

—öäp — ———— dennas ernående och beskydda allas individuella frihet mot hvarje inskrånkning och kränkning. Statens ändamål år ett allsidigt understödjande till en allsidig utveckling. Den får likvål icke upphåfva sig till ledare af utvecklingen, icke till individernas förmyndare; den skall endast understödja utvecklingen och anskaffa medlen för densamma. Men allas allsidiga utveckling år möjlig endast genom allas lika råttigheter och pligter — genom den allmänna statsborgarråtten. Detta skulle man kunna kalla den Nordamerikanska eller nyare tidens statsåsigt. Enligt denna åsigt kånna sig alla icke blott såsom medlemmar af staten, utan åfven då de endast genom staten kunna skyddas i sin srihet) förpligtade mot densamma och uppfordrade att bidraga till dess vålfård och blomstring. Genom denna medborgarnes känsla, genom detta deras deltagande för statens båsta vinner staten sin sanna enhet och kraft, under det å andra sidan individualitetsprincipen, befriad från sin ensidiga medeltidsform, år i allo garanterad. En organisk förmedling mellan den antika och den Åndividuella principen år hår således verkstålld: enhetens id och statens kraft förenas med den största möjliga personliga frihet. Dessa åro i allmånhet de grundsatser, hvarpå den sanna staten måste hvila, och till hvilkas realiserande hvarje folk måste stråfva. Låtom oss nu se till, om icke antagandet af det hvilande representationsförslaget skulle, långt ifrån att befråmja framåtskridandet till den nyare tidens statsåsigt, tvårtom fastkedja oss ånnu starkare vid medeltidens och den antika statens srihetsmördande institutioner. Det torde visserligen synas temligen obehöfligt, att, sedan så många utförliga granskningar uppdagat bristerna i det hvilande förslaget, för den 1001:sta gången återkomma till en kritik deröfver. Redan vid sistlidne riksdag erhöll detta förslag, synnerligast af bondeståndet, en beståmd förkastelsedom: det vore, sade man, sett dödfödt foster. Vi skola derför icke, denna gång, ingå i detaljer; det år sjelfva principen, grundvalen, som bör undanrådjas. Så ramlar nog den byggnad, som var åmnad till en centralfåstning för den folkliga frihetens fiender! I den kongl. skrifvelse, som åtföljde det nu hvilande representationsförslaget, heter det: detta förslag år bygdt på den grundsats, att representanterna skola af folket utses medelst samfållda val — — — — utan att derigenom bildning och förmögenhet skola sakna sin tillbörliga andel vid uttalandet af nationens behof och önskningar. Det der klingar icke så illa. Skada bara att det stannar vid klangen! Ty vill man nårmare efterse, skall man snart inse, att representationsförslaget Ye år bygdt på den uttalade ,grundsatsen. Det såges först, att Äen et skola utses af folket. Godt! ning finnas i Sverige myndiga mån, från och med fyllda 21 år, till ett antal af öfver 724,000; de enligt representationsförslaget valberåttigade utgöra ungefår 213,000, eller långt ifrån en tredjedel af myndiga mån! Man har visserligen fört den frasen på tungan, att vid förslaget sådana grunder blifvit följda, -att hvar och en kan bereda och förvdrfva sig råttigheten