Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning – 6 augusti 1850, sida 1

der stormande förtvislan, men under enslighet och tystnad. Förskansad bakom sina lås och riglar, hade amiralen vågrat att öppna tillochmed för högbåtsmannen; men denne hade, vid en blick genom dörrspringorna, sett den gamle sjömannen sysselsatt med skrifning och ordnandet af papper. Ernestine, å sin sida, hade lätsat vara sömnig, för att få vara allena, och Gabrielle hade begagnat sig håraf för att skynda till sitt rum, der hon inneslöt sig och lemnade fritt lopp åt sina tårar. Natten förgick således under stum förtviflan för alla tre och under oro för George Duret. Hvad Marcel betråffade, så hade han ånnu icke återkommit från sin med herr de Ramietre företagna resa. Mot morgonen begaf sig Ernestine, hvilken, för att så såga, hade uttåmt sin smårta, till Gabrielles rum. Denna hade, tröttad af att gråta, slutligen insomnat. Hvilande på en causeuse, sådan som sömnen hade öfverraskat henne, fortfor hon att snyfta, och ett par tårar darrade ånnu i hennes våta ögonlock. Hennes hånder lågo under hufvudet med en okonstlad grace och voro till hålften dolda under hårets utspridda lockar; nervåsa ryckningar gingo tid efter annan genom hennes utmattade lemmar, och hennes låppar